Minnen….det är både roligt och viktigt att försöka minnas hur det var förr. Det är ju inte alltid man minns rätt men är man några stycken som minns tillsammans så hamnar man nog ganska nära. I Norberg bildades Kulturföreningen Norbergare minns på 1980-talet, ja det var noga räknat hösten 1985 som Sven Lindqvists bok ”Gräv där du står” gav upphov till en intensiv period av cirkelverksamhet i ABF:s regi i Norberg. I februari 1986 fanns det 13 cirklar med olika ämnesområden. 18 oktober 1988 bildade man kulturföreningen med stadgar och styrelse och sen dess har verksamheten fortsatt. En fin bok med samlade minnen har man gett ut. Jag var i Norberg idag på föreningens årsmöte i ”Bubblan” på Björkängen och berättade om det Ekomuseum vi har idag och visade ett bildspel. Det var roligt att komma till Norberg och känna den goda sammanhållningen i föreningen som har 196 medlemmar. Ekomuseum bildades just vid denna tid på 80-talet och det var cirkelverksamheten och detta engagemang som utgjorde grunden för det nya ekomuseet. På dagens träff spelade Gunnar Ramsells kvintett underbara jazzlåtar från 30-talet som Moon Globe, den Benny Godman spelade 1934. Då ryckte det i många ben, i mina också. Och jag fick ett presentkort till Elsas! Dit for jag sen omgående för en bit Tangotårta så fort jag kunde. Den biten ska jag visa i nästa inlägg!
månadsarkiv: december 2010
Så kom Ruhr till Dalarna!
Professor Dr Wolfgang Ebert från Ruhr kom till Falun igår och höll idag den 7 dec ett föredrag om Ruhrområdet och dess nätverk på Dalarnas museum inbjuden av Bergslagssatsningen. Han är pappa till Route Industriekultur, här är hemsidan. Det var ett långt och avspänt föredrag där vi fick lova att kasta in frågor och avbryta honom precis när vi ville. Han bad om det för att kanske få oss att lyssna aktivt. Och det gjorde vi! Vi var kanske ett tjugotal som kommit från olika håll i Bergslagen. Wolfgang Ebert har jobbat med jätteprojektet: Ruhrs omvandling till en gigantisk kulturell mötesplats i industrihistoriska miljöer. Han har varit med från allra första början sen 1980. Under följande 20 år så har det investerats 2 billioner Euro (!!!) i Ruhrområdet, det är ofattbart mycket pengar!! Man har anlagt 25 ”Anchorpoints”. Vi skulle kalla dem Ankarpunkter eller Fyrtorn. Kring dessa centra har man kopplat 552 platser att besöka och 25 Temarutter att följa. Ca 10 miljoner människor besöker Ruhrområdet varje år, men i år under Kulturhuvudstadsåret har det hittills kommit 25 miljoner besökare och det är ingen överskattning. Definitivt lite annat än vad vi är vana vid här! Men betänkt då att det bor 80 miljoner människor i Tyskland. Tänk om bara någon liten enda procent kunde ta sig till Bergslagen. Det skulle vi behöva.
ERIH – European Route of Industrial Heritage är öppen för medlemskap. Detta internationella nätverk skapades i EU Interregprojekt 1999-2001 och utvecklades i en senare etapp som tog slut 2008. Här är hemsidan! Vi funderar på att gå med i ERIH, att synas och få en plats på den europeiska arenan tillsammans med Ruhr och Ironbridge i England med flera…… Det kostar en slant och det ska betalas varje år. Vi har i Ekomuseum intressanta kopplingar till Ruhr eftersom ”tyskgruvornas” järnmalm gick raka vägen dit för bearbetning och förädling i stålverken. Och idag hörde vi att Världsarvet Falun är med som en Anchorpoint i ERIH, likaså Världsarvet Grimeton i Varberg. Det var roligt att höra! Sverige är med! Och fler kommer…..
Ytterligare en julmarknad!
Så var det dags för Ludvika Gammelgårds julmarknad som gick av stapeln idag andra advent. Snö, lagom kallt, marschaller, mycket folk och så hantverket. Under hösten har föreningens medlemmar jobbat med slöjd och på slutet med bröd- och bullbak och idag var allt till salu! Lussekatterna hade strykande åtgång som det heter. Vörtbröden tog slut nästan genast. Men tunnbröden gräddades efter hand och de räckte till så länge det fanns deg och efterfrågan. Det här är ett traditionellt gratisarbete i gemenskap för att dra in pengar till föreningens kassa. Gammelgården kostar att driva, hus och samlingar av föremål ska underhållas, rabatter och örtagård ska skötas. Med mera med mera med mera…det är jobb som räcker året runt och medlemmarna har fullt upp. Ideellt absolut – gemenskapsfaktorn är hög, arbetsglädjen lyser och det goda resultatet är belöningen. Av ideellt arbete mår man bara bra, det märks så tydligt överallt, det är att dela med sig, att behövas. Jag ska göra detsamma när den tiden kommer.
Gratisarbete på museer?
Jag läser i DN om att gratisarbetare ska in på museerna helst från 1 januari! Och att museerna ska vara positiva! Ja tacka för det, jag vet hur svårt det kan vara med museiarbete, alla insatser välkomnas. Men ”gratisarbete”….smaka på ordet, hur låter det? Inte så kul. Om man istället säger ideellt engagemang så låter det genast mer sympatiskt. Ekomuseum är just en organisation som bygger på ideellt arbetande och engagerade människor. De gör en massa gratisarbete åt sin hembygd, sin kommun, åt Ekomuseum. Vi har ett 60-tal besöksmål och i runda slängar så är hälften bemannade av en ideell förening som arbetar gratis för sin plats på jorden. De bildar en förening på en plats, lånar den, äger den, bygger upp den, gör den tillgänglig, håller den öppen för andra, bedriver verksamhet på platsen, knogar på och sätter mål, ser resultat, har roligt tillsammans, blir gamla och friska. Och gratis är det och det här arbetet gagnar bygden, hemkommunen, regionen och Ekomuseum som nätverk. Men vem kan leva på gratisarbete?? Ja, som ni förstår redan så är det bara de som redan har en inkomst och som väljer att lägga sin fritid på ett engagemang. Pensionärer!! Folk är i allmänhet otroligt engagerade i föreningslivet och i sin hembygd, som här är ett industrilandskap. Det finns en stolthet, en stark identitet. Järnet har skapat en kultur. Det blir en böljande folkrörelse kring gruvor och hyttor, kring ruinerna som finns lite överallt. Vissa perioder är engagemanget starkare och andra är det svagare. Men nu kommer snart alla 40-talister ut som friherrar och då kan det ju bli trångt på besöksmålen. Lite kul ska man väl få ha som pensionär!!
Kansliet en vanlig fredag
Många av er som läser bloggen har ju aldrig varit på kansliet och jag tänkte att det kan vara lite kul att se hur det ser ut. Det är ett ganska stort kontorsrum med bokhyllor och papper överallt. Ni ser alla arkivalier som står på golvet, sånt som jag ska sålla och sortera och sen ska det som blir över till ett arkiv i Håksberg utanför Ludvika. Det är delar av en gammal gruva som har blivit arkiv. Alltså gruvbyggnader, inte gruvhål. Det där sållandet och rensandet tar en evig tid, jag vill bara säga det. Jag har levt med pärmarna på golvet i över ett halvår men tänkte att innan vintern är förbi så ska allt vara rensat. Det blir ett par turer till Björnhyttans sopstation mellan varven. I museiöron kan detta förfarande låta livsfarligt, jag vet det. Men sanningen är den att här har sparats övernitiskt mycket, kopior av kopior av kopior. Man kan ju undra…?? Nu lämnar jag kansliet för denna dag och laddar för andra advent och julmarknaden här på Ludvika Gammelgård på söndag!
Västerås med Jenny idag
Här sitter vi idag den 1 dec: museipedagog Lena Engström på Länsmuseet i Västerås till vänster och Jenny Findahl Snowtrail till höger och jag själv finns bakom kameran. Vi sitter vid statsarkitekten Erik Hahrs vackra bord och på hans lika vackra stolar. Han ritade detta fina möblemang förmodligen på 1920-talet, de ser mycket klassicistiska ut och det var mode då. Vi sitter ju i en av hans byggnader också, Mimerverkstan ritad för ASEA kring 1911. Erik Hahr överallt!! Vi pratar om ett kvinnoboksprojekt som Ekomuseum håller i just nu. Det är ett mycket spontant och roligt projekt. Vi ska ge ut en bok som ska heta ”Järnladies” till sommaren 2011 och den ska innehålla ca tjugo uppmuntrande berättelser om skarpa kvinnor som en gång levt längs Järnrutten. Vi tänker oss en slags resehandbok. Det är tio kvinnliga skribenter som vill vara med och Jenny ska göra boken, Ekomuseum står som utgivare. Jag får vara lite av en redaktör. Av kvinnfolk finns allt från änkor på järnbruken som drivit inte bara ett bruk utan flera och med stor framgång till torparkärringar med sjutton skinn på näsan. Det blir en kul bok! Och det är ett helkul projekt som ska dras i hamn och förgylla vår Järnrutt. Och det ena leder till det andra, vi har redan idéer till två böcker till, det blir så när man jobbar med nåt som är kul. Ja, vi måste ju få vara lite yviga ibland. Nu har vi inlett ett samarbete med dels våra stiftare länsmuseerna i Västmanland och Dalarna och dels med vår partner i Järnrutten som är Länsmuseet Gävleborg. Några skribenter är från dessa tre museer och de övriga är frilansare.
Och här måste jag bara visa en bild på Erik Hahrs möblemang där stolarna liksom flyter samman med bordet och bildar en genomtänkt enhet. Vackra linjer! Stolarna har skinnklädda sitsar och ryggar och är bekväma. Möblemanget har stått på slottet i Västerås. Roligt att det hamnat här i hans Mimerverkstad och att länsmuseets arkiv använder det för besökare.