Etikettarkiv: örjan hamrin

Tuna Hästbergs ”Äventyrsgruva” är invigd!

Det skedde idag på eftermiddagen. Men innan jag hittade dit!! Jag irrade runt Idkerberget, tog fel på gruva. Det finns ju gruvor och gruvlavar överallt här!! Jag körde in på en skogsväg, höll på att förvilla mig helt (det är lätt i dessa trakter!) och förbannade mig själv för att jag inte tittat ordentligt på Eniro innan. Jag trodde jag visste…

Äventyrsgruvan ligger ovanför Tuna Hästberg rätt och slätt. Jag har ju varit där en gång för några år sen…men inte hjälpte det. Nästan 100 personer var nere på djupet. En lång ström av människor med hjälmar på huvudena försvann ner i ett hål, en efter en, Jag följde efter. Vi trampade en brant trätrappa neråt, ner, ner…oändligt långt ner. Det blev allt kyligare, allt fuktigare, andedräkten blev som vit rök, glasögonen blev immiga.  460 trappsteg och vi hamnade åtminstone på 40 metersnivån om inte lite mer. Schaktet med trappan hade en lutning på ca 45 grader tror jag och var upplyst något så när av svagt elljus. Nere på djupet fanns bara marschaller. De  fladdrande ljusen ledde oss vidare in genom en ort, inte precis lättgången. Gick vi 400 meter i den? Jaa, säkert. Där i slutet öppnade sig stora bergrum med jätteschakt fyllda av det mest kristallklara vatten. De var upplysta av elljus. Suggestivt. Man stirrade ner i botten, det var 300 meter djupt men allt klart som kristall. Längst in var det som en brygga av trä. Där trängdes vi till slut. Högt upp i bergrummet på en avsats sjöng en kör i skenet av facklor med en bakgrund av en ljussättning i färger. Dramatiskt. Hur kom de dit? En av Baggbodykarna höll ett tal däruppifrån avsatsen. De arrenderar gruvan av dess ägare, ett bolag vars namn jag missade. De har efter åratal av dykverksamhet i gruvan fått tillåtelse att göra en Äventyrsgruva av den. De tackade Borlänge kommun, www.borlange.se som gjort den tillgänglig för besökare. Ja, det var verkligen bra gjort. De tackade Dalarnas museum för stöd och hjälp och Örjan Hamrin för hans särskilda engagemang. De får nu ta emot bokade besök.

Det var just Örjan Hamrin som ringde mig för några år sen och frågade: Vill du hänga med på en liten gruvtur?? Det lät ju oskyldigt. Ja absolut, svarade jag aningslöst och sen fick jag mig mitt livs upplevelse, utan trappor och ledstänger och vi var nere på 80 metersnivån i kolmörkret med tre ficklampor per person. Det är knappt jag vågar tänka på det!! Jag glömmer det aldrig och inte heller den glädje jag kände när jag efter fem timmar såg dagsljuset igen…

Läs om Baggbodykarna och titta på deras fantastiska bilder! www.baggbodykarna.org

I Ludvika finns Hammarbacken

Det är också Ekomuseums allra första besöksmål, här började hela äventyret kan man säga. Örjan Hamrin på Dalarnas museum brukar berätta att området hotades av rivning på 1970-talet nån gång, men att museet då räddade Hammarbacken tack vare en museichef som drämde alla nävar i borden. Sen tog ekomuseet fart och Hammarbacken införlivades raskt i objektslistan. Miljön är väldigt fin, man går gärna dit upp. Där ligger den gamla bruksgatan som förr med herrgården i nedre änden, sen Ludvika ström och sist den fina träkyrkan i karolinsk stil på andra sidan strömfåran. Allt i en spikrak linje. Då var hela linjen obruten, nu bryts den av vägen till Grangärde, av järnvägen och så en massa träd som skymmer, särskilt på sommaren – tyvärr! De borde huggas ner. Förr var det betydligt kalare, man hade utsikt! Det har man inte längre, så tråkigt det är. Jag gillar utsikter.

Hur som helst var jag på Hammarbacken idag på eftermiddagen med Gigi Karlestedt från Kulturförvaltningen på Ludvika kommun, som äger och ansvarar för miljön. Vi tittade på bakugnen som måste renoveras rejält för att kunna användas, vi tittade på lokalerna i allmänhet. Jag har fått en idé i skallen att vi på sikt borde lägga Ekomuseums kansli på Hammarbacken och hålla öppet året runt, inte bara sommartid. Här skulle hela säcken kunna knytas ihop på ett bra sätt. Vårt fina referensbibliotek kunde komma till allmän nytta liksom bildarkivet. Skolbarn kunde komma, kursverksamhet inte bara i bakning utan i annat också. Börjar man tänka i nya banor så är det ibland ingen hejd på idéerna…..ojojoj. Då är det roligt.

Och sen ville jag titta lite närmare på Carolina von Knorrings panoramabilder som hänger i hallen i tre sektioner och som visar hela Ludvika bruk vid forsen nedanför, hyttan, smedjorna, stånggången, dammarna och strömmen bort till Skuthamnen och vackra sjön Väsman (där isen förresten håller på att ge sig nu). Carolina var en erkänt duktig porträttfotograf som även tog landskapsporträtt. Hon var gift med Carl Ehrenfrid Roth, yngste sonen på Ludvika bruk och hans äldste bror Carl Edward som tog över bruket, byggde en skola 1867 högst uppe på berget ovanför Hammarbacken. Nog känns det som att Carolina stod på skolans tak och tog sina panoramabilder den gången. Det är faktiskt också vad Örjan Hamrin säger. Jag tror honom! Kanske passade hon på under byggnationen? Bilderna bör vara tagna just då. Ingen järnväg och inga träd som skymmer utsikten.

En trudelutt för Erik Hofrén!

Erik Hofrén reste med Ekomuseum till Ruhr i juni 2010. Här sitter han och vilar med Örjan Hamrin, som var med på samma resa. Foto ChL:

Erik Hofrén till höger reste med Ekomuseum till Ruhr i juni 2010. Här sitter han och vilar i konstmuseet i Världsarvet Zeche Zollverein i Essen med Örjan Hamrin till vänster, som var med på samma resa. Foto Ch Lindeqvist.

Eller hellre en fanfar med trumpeter!!!! Idag söndag har nämligen professorn emeritus Erik Hofrén levt i trekvarts sekel. Nu får ni räkna själva! Erik Hofrén var på 1970-80-talen en drivande och visionär länsmuseichef i Dalarna. Han tänkte nytt, han drog igång Framtidsmuseet i Borlänge, framtidsmuseet.se och han ville ha mer levande museer än vad som fanns…..typ ett ekomuseum? Så blev det och efter fransk förebild. Ekomuseum Bergslagen kunde starta som ett experimentellt projekt 1986. Till hands på Dalarnas museum fanns Örjan Hamrin och de tu blev ett bra team. Örjan verkställde idén och det blev Ekomuseum Bergslagen, www.ekomuseum.se. Det fanns ett starkt intresse för industrihistoria, det var något nytt och på andra sidan skogshöjderna, som delar det jordbrukande slättlandet runt Dalälvarna och Siljan från gruv- och stålindustridistrikten i Ludvika-Smedjebacken, låg unika platser och bara väntade på att bli sedda….. Och när tanken på ett ekomuseum väl var tänkt så fanns inga gränser. Järnbruken och resterna av en järnindustri nedåt Västmanland och Strömsholms kanal hängde ihop med södra Dalarnas gruvor och hyttor och projektet startade i Fagersta. Fem kommuner i Västmanland hängde på initiativet från Ludvika och Smedjebacken. Det hela utvecklade sig till en stiftelse 1990 med flera avtal kommunerna emellan. Ekomuseums kansli låg länge i Ekomagasinet på Västanfors hembygdsgård i Fagersta. Sen drog man kansliet till Grenanderska huset i Smedjebacken och nu sen fem år tillbaka hyr vi in oss på Ludvika Gammelgård. Men det slutade inte där för Erik Hofrén. Han blev professor i museologi vid Umeå universitet och han hade en vision till att förverkliga: Arbetets museum i Norrköping. Och ur Arbetets museum, www.arbetetsmuseum.se, föddes alla arbetslivsmuseerna som idag är fler än tusen och som finns på samma hemsida.

Hurra hurraa för Erik Hofrén!!

Bra start för guidekursen!

Raija Edvinson berättar om turismen i Fagersta kommun. Överst inleder vi träffen med kaffe och smörgås så alla får bekanta sig lite med varandra. Många har även kört långt och behöver nåt att äta.

Raija Edvinson berättar om turismen i Fagersta kommun. Överst inleder vi träffen med kaffe och smörgås så alla får bekanta sig lite med varandra. Många har även kört långt och behöver nåt att äta.

Igår kväll genomförde vi den första guidekursträffen i Logen på Västanfors hembygdsgård i Fagersta. Det är en fin möteslokal, trevlig atmosfär och ligger bra till i Ekomuseum. Det var överraskande många som kom! Fler än vad vi trodde. Minst 28 st trängdes runt bordet och då hade vi fått flera anmälningar som inte kunde komma denna första gång men väl övriga gånger. Och där var också flera yngre människor som dykt upp, vilket gladde våra hjärtan! Och Malin Andersson kom från Västerås! Hon har lång erfarenhet som guide och ska hålla i det sista kurstillfället den 22 mars tillsammans med Örjan Hamrin från Dalarnas museum. Nästa kurstillfälle den 15 mars är det dramapedagogen Anncari Jadling från Dalarnas museum som ska bidra med erfarenheter och en guide som kan dramatisera är guld värd! Igår kväll var det jag själv som berättade om Ekomuseum – hur det började och hur allt har utvecklats och om vår nya inriktning mot ekologi och geoturism som ska komplettera den teknik- och industrihistoria som det alltid varit fokus på. Sen var det Raija Edvinson, turistintendent på Fagersta kommun, som talade om turismen och besöksnäringen som en viktig del av kommunens arbete. Det var intressant därför att hon kunde visa siffror och siffror är mycket talande! Turismen omsätter hela 140 miljoner kr per år bara i Fagersta. Då kan man börja tala om en turistindustri och än bättre kan det bli – det är alltid en strävan enligt Raija. I Fagersta ligger ju också själva hjärtat i Ekomuseum: Världsarvet Engelsbergs bruk! Raija berättade även om upplevelsen från ett seminarium hon deltagit i nyligen om hur man som guide bör bemöta människor med olika funktionshinder. Det handlar om rullstolsburna personer, hörsel- och synskadade samt människor med psykiska funktionshinder. Mycket lärorikt! Och det blev en bra avslutning på den första träffen.

Guidekursen är i hamn

Nu har vi fixat en guidekurs, Raija Edvinson på Fagersta Turism och jag med hjälp av Smedjebackens Kulturförvaltning och Anna Falkengren. Allt är på plats, alla detaljer är klara. Det blir ett första test för att se om där finns intresse tillräckligt för en mer organiserad fortsättning nästa år. Guidekursen inleds med professor Maths Isacsons föreläsning ”Bergslagen – historia och framtid” den 22 februari kl 19.00 på Lindgården i Fagersta. Det skrev jag om här på bloggen den 8 februari. Därefter blir det tre guideträffar på Logen på Västanfors hembygdsgård i Fagersta och därefter några träffar i maj på plats ute i landskapet. Vi välkomnar alla som jobbar som guider i Ekomuseum men vi söker även nya guider. Ni som läser detta och känner er intresserade, häng på! Pröva ert intresse – det kan bli nåt!! Man kan faktiskt överraska sig själv. Det går bra att anmäla sig till: info@ekomuseum.se. Som sagt – det blir alltså tre träffar i mars: 8 mars kl 18.30 då jag själv framträder och berättar om Ekomuseum idag och då Raija berättar om guidejobbet, tankar kring utvecklingsmöjligheter och de behov som finns. 15 mars kl 18.30 då dramapedagogen Annacari Jadling från Dalarnas museum berättar om hur hon jobbar  och kanske blir det nån dramaövning…?  22 mars kl 18.30 då Malin Andersson, Primaleve Kulturtjänst berättar om guideteknik och värdskap och delar med sig av sin mångåriga erfarenhet som guide i Ekomuseum och sen berättar museilektorn Örjan Hamrin, Dalarnas museum om hur man kan tolka historia och landskap, så kallad ”Interpretation” och med erfarenhet från England. Och Örjan är en ”berättare” i ordets alla bemärkelser, en viktig egenskap för en guide.  Nu ska ni inte hänga upp er bokstavligt på rubriker till respektive träff då det kommer att flyta ihop på ett personligt sätt då föreläsarna har sina egna erfarenheter att förmedla. Att guida kan ske på många olika sätt och det är svårt att säga att just ett sätt är det rätta. Att skapa ett intresse är däremot det viktiga i det hela! Att guida är alltså ett skapande uppdrag.

 

Kraft och Energi

Östanbergshjulet

Är vattenhjulens tid helt förbi?? Detta är Östanbergshjulet som drev en kraftledning av trä "stånggång" till vattenpumparna i gruvan. Står idag på Ludvika Gammelgård. Foto Christina LIndeqvist.

Nu på lördag är kan ni komma till Ludvika Gammelgård och hämta både kraft och energi, för där håller tre mycket kompetenta män inspirerande föreläsningar i detta ämne. Vi får höra nya saker!!  Ja– vi behöver höra nytt, vi behöver insikter och vi behöver visioner om framtiden!! Då måste vi också förstå vad vi redan skapat, vår historia. Vi behöver ju tänka om, inte bara lufsa på i gamla banor och förbruka energi som om det var gratis.  Vi är många som bor på det här klotet numera och det är vårt enda jordklot dessutom. Vi kan inte lämna det, vi har ingenstans att flytta, det finns inte längre några tomma kontinenter att breda ut sig på. Och vårt vardagsliv är ganska skört!! För inte så länge sen så var det ett totalt elavbrott i Ludvika. Allt stannade av och mörkret lade sig kompakt över stan. Det blev helt tyst! Ja, förutom lite bilmuller. Nog känns det lite oroligt såna stunder – tills man hittar tändstickorna och ett stearinljus.  För ficklampan låg i städskåpet och batteriet var gammalt. Allt ska man visst tänka på. Kraft och energi alltså! Vi är fullständigt och totalt beroende av det för vår överlevnad. Och det går man ju inte runt och funderar över, nej det är nåt man tar för givet….

Alltså VÄLKOMNA lördag 13 nov kl 10,00 (och gärna en halvtimme före så ni hinner dricka lite kaffe) att lyssna på Gunnar Asplund, Per Stymne och Örjan Hamrin som berättar om framtidens visioner och idéer, om kraftverkens form och arkitektur, om kraftens historia socialt och ekonomiskt. Och det finns gott om plats i Forsslundssalen!!! Mer info finns på Ekomuseums hemsida under tips.

Föranmälan till Ekomuseum: 0240-66 30 82 (telefonsvarare finns) eller till:  info@ekomuseum.se. Det serveras nämligen både kaffe och lunch och det är bra att veta hur många som kommer. Det kostar därför 100 kr att delta denna kraftdag vilket betalas kontant på plats.