Den här tidningen från Skogsstyrelsen dimper ner i kansliets brevlåda med jämna mellanrum och jag läser tacksamt! Det senaste numret var otroligt läsvärt dessutom, allt var intressant. Där stod om en lajvargrupp som hade skogen som sin scen, de höll till utanför Norrköping och gestaltade kurortslivet kring sekelskiftet 1900, såg roligt ut. Där stod om skogsmänniskorna, alltid roligt läsa om det. Och om en som snickrar mest i björk, det gillade jag! Och hon har skrivit en bok om björk också, jag må då säga. Därefter ett reportage om skogens kallkällor, ååh…..

Det var Källakademins arbete med att kartlägga kallkällor det handlade om med ordföranden Gunnar Wiklander i spetsen. Jag gick med dem en gång i Grangärde finnmark och det var hur intressant som helst att titta på kallkällor. En källa är grundvatten som kommer upp till ytan från djupa, kalla lager långt nere i underjorden. Visste ni att man tar reda på om det är en källa genom att mäta vattentemperaturen? Man ska ha en termometer i fickan helt enkelt. Är vattnet 7,3 grader eller lite lägre så är det källvatten. Folk vet inte så mycket om kallkällor idag, man behöver ju inte veta sen vi fått vattenledningar. Förr så visste alla hur viktiga de var, för man var helt beroende av dem. Gamla boställen ligger ofta intill källor, självklart när man tänker efter. Vem vill inte ha friskt vatten?? Vattnet i bäckar och sjöar duger inte till dricksvatten, bara i värsta nödfall.

Skogsmaskinerna kan gladeligt köra över gamla fina källor på grund av okunskap hos förarna. Nu försöker Källakademin öka på kunskapen så källorna kan bevaras och då ska några träd sparas intill dem också, det är nån slags naturlig balans som krävs för att hålla en kallkälla vid liv.

Läs mer på Källakademin här!