Jaha, så är man här igen! Och vi är redan i november och har vintertid! Fattar man? Jag gick genom stan i lördags, idag är det redan onsdag. Och det var mycket folk på gågatan, det är alltid mycket folk i Östersund. Och även denna lördag talades det norska i alla gathörn, åker alla norrmän hit och shoppar??  Ja, jag bara undrar… Där jag bor kan man ta tåget direkt till Trondheim och det ska jag baske mig göra, återgälda besöken. Jag blir alltid påmind om det i Östersund, att Norge ligger nästgårds. Ni som undrar nu vad jag gör här ska få besked: jag har en ledig vecka, det är höstlov även för mig. Jag har ett hus här i Jämtland som ska skötas, så enkelt är det.

En lördag och Jämtens marknad, klart jag går till Stortorget. Där är inte samma fart som i somras, men ostar fanns….jag köpte ost från Skärvången. God!! Och jag åt en kolbulle. God!! Det är vårväder i Jämtland, alla löv har inte fallit än. Hemma i byn säger de att de brukar åka skridskor på nylagd kärnis den 1 november. Så gjordes förra året, ingen is i sikte i år. Jag målar om inomhus, krattar löv i trädgården, klipper ur svarta vinbären, samlar i högar, kör till soptippen, ser resultat, trivs, njuter, dagarna går. Jag läser ett bokmanus. Får tankar, det är en brevsamling, Maj Hirdmans föräldrars brev från 1880-talet. Så svårt de hade det! Så otroligt svårt. Förfärliga Fattigsverige! Jag ska sluta klaga! Jag är helnöjd med min tillvaro. Men dagarna går alldeles för fort, det blir värre och värre med tiden. Jag vill själv bestämma över tiden men det är ju tvärtom, tiden härskar, man har inte ens en chans…att bestämma alltså. Som ni förstår så blir det lite si och så med bloggandet denna vecka.