Etikettarkiv: finngården

Finnmarknaden på Rikkenstorp

Oj vilken dag det var i tisdags. Det började soligt och varmt med nattdagg i gräset tidigt på förmiddagen och det slutade med åskmuller och lite regn framemot eftermiddagen precis när Göran Greider och Nils Holmdahl slutade sitt samtal kring den politiske Dan Andersson från den lilla scenen. Åskmullret pågick lite hotfullt under samtalet varför vi i marknadsstånden anade att det var dags att packa ihop. Det kunde bli ösregn! Vi såg regnet härja långt borta över skogskanten. Blöta böcker är inte kul. Vi tog det säkra före det osäkra och bar överblivna böcker i säkerhet. Sen blev det akustisk musik i ladugården istället, med kaffe o bullar. Folk trivs på Rikkenstorp för att det är så fritt. Man bara är där. Man får vara som man är.

EU-projektet finnskogarna.com hade ordnat med en massa roliga hantverkare. En gjorde finfina liar och räfsor, en smidde i den gamla smedjan, en tredje kärnade eget fantastiskt gott knallgult smör från sina ”fjällnära” kor från den egna gården i byn Hoberg mitt i finnmarken. Dit bara måste jag åka efter semestern, den byn och den gården ska jag besöka! Eva Långberg bakade ett mjukt tunnbröd med skrädmjöl i som hon bjöd på och Säfsnäs bakstuga sålde allt sitt tunnbröd som de hade med sig. Jag hade hjälp av dottern Petra och vi sålde överraskande många böcker, det var roligt!  Här fanns även mycket god mat som de fina tyska korvarna från den lilla korvfabriken i Grängesberg och rökt fisk och annat lokalt producerat. Det var en marknad med kvalitet! Finnskogarna.com  (här) är ett projekt som sätter ljuset på den skogfinska invandringen för många hundra år sen och som syftar till att få folk att tillbringa mer unik tid i finnmarkerna i Mellansverige. Det är som bäddat för rekreation och upplevelser just här. Man vill ”lyfta fram den skogsfinska kulturen i besöksnäringen”. Och Rikkenstorp är som ett litet paradis på en sluttande åsrygg mot blå höjder i finnskogen (här).

Men nu sitter jag i Jämtland och spanar ut över andra blånande skogshöjder…..jag har semester och det betyder att det blir glesare med inläggen nu i augusti.

Branden vid Bränntjärn

När jag ändå var uppe på Rikkenstorp och for runt på vägarna i måndags, så passade jag på att köra runt Kestina till Bränntjärnstorpet, det enklaste av alla Ekomuseums besöksmål. Det var här som Dan Anderssons farmor Anna-Stina Knas bodde som änka med sina fem barn. Det var här hon förde sin kamp mot Björnhyttans bruksägare, som ville vräka henne. Det var då hon kom på att hon kunde flytta sin stuga över länsgränsen 40 meter bort, från dåvarande Kopparbergs län till Örebro län. Sagt och gjort! Hon klarade sig och fick behålla stugan och hon passade samtidigt på att bygga om den med skorsten och en öppen spis samt ett litet fönster. Det blev en ”svenskstuga” av det gamla finska pörtet. Och sonen Adolf blev senare i livet far till Dan Andersson.

Då var det ett hårt liv, nu tycker vi att det är en underbar liten oas mitt i skogen och vi är glada att torpet står kvar. Och det är därför att det brann rejält sommaren 2008 på många ställen i Grangärde finnmark, stora hotande skogsbränder. Det var i början av juli har jag för mig, torra heta sommardagar. Den stickande röklukten kändes ända ner till Ludvika vill jag minnas. Och himlen fylldes av rökdis. Den gången var torpet i Bränntjärn hotat, elden gick rakt på men de som bekämpade branden lyckades med ansträngning stoppa flammorna 30 meter från torpet. Det brann faktiskt ända fram till ängskanten som i en kil riktad mot gaveln. Det var nog ett mirakel att torpet klarade sig. En stor del av skogen mellan Bränntjärn och torpet brändes av. Jag ville dit för att se hur återhämtningen har skett och jag såg att det fortfarande var väldigt svartbränt där elden farit fram men att ängarna runt torpet och skogen bakom såg ut precis som vanligt. Bränntjärnstorpet är fortfarande en oas och det finns en gammal finnstig framtagen av Nils Holmdahl på Rikkenstorp som går från hans finngård till Bränntjärn och Kestina och tillbaka – man vandrar som i en cirkel. Det är vandringar som brukar arrangeras av folket på Rikkenstorp.

Rikkenstorp plats för möte i finnskogsprojektet

Solen var starkt på Rikkenstorp. Här njuter av av svalkan inomhus. Fr vä Susanne Andersson, sen familjen Holmdahl med Joel, Nils och Hélène LIttmarck Holmdahl.  Här njuter av av svalkan inomhus. Fr vä Susanne Andersson, sen familjen Holmdahl med Joel, Nils och Hélène LIttmarck Holmdahl. Foto ChL.

Denna varma soliga dag möttes vi på Rikkenstorp, som är en 400-årig finngård som hänger på kanten till Ludvika kommun, liksom på gär’sgårn och är med i Ekomuseum sedan 2009. Formellt sett så ligger Rikkenstorp i Ljusnarsbergs kommun men nära Grängesberg. Man kör över Väster i Grängesberg, passerar Fjällberget, Örtjärn och följer norra Hörkens strandkant. Ena sidan stor blank sjö, andra sidan Dan Anderssons finnmarker. Susanne Andersson som är projektledare kom från andra hållet, från Säfsen. Vi skulle ha ett planeringsmöte i projektet finnskogarna.com. Jag var med för att jag ska delta i Finnmarknaden den 2 augusti på Rikkenstorps sluttande ängar. Det är Dan Anderssonveckan v.31 (30 jul-7 aug) och Ludvika kommun är huvudansvarig. Det är kulmen på sommaren och sen är i princip sommaren slut, det klingar av rätt snabbt sen. Men 2 aug blir det feststämning i paradiset Rikkenstorp. Vi gick ner till sjön, Lammtjärn, där de har byggt en ny timmerstuga som ska ingå i deras verksamhet och måhända bli ett undantag för makarna Holmdahl längre fram! De är ju gubevars unga än, kring 50 så där, den gyllene medelåldern. Sonen Joel har just flyttat hem från studier i Uppsala och med ambitionen att utveckla gården med nåt som heter permakultur. Hållbart!! Vi satt med kaffet utanför stugan och lyssnade på fågelsången. Vi har inte hört göken än…sa Hélène. Tio minuter senare hördes gökens ko-ko borta på skogen. Härligt var det! Västergök är bästergök. Och solen hettade till så starkt att vi var tvungna att gå in i stugan för att inte bli stekta i solgasset och det på förmiddagen den 9 maj! Vitsippor och hägg blommar samtidigt nu, är inte det lite ovanligt?

Läs om Rikkenstorp här