Etikettarkiv: Bränntjärnstorpet

Finngården Rikkenstorp i vårluft

På något leriga vägar tog vi oss fram, arkitekt Kazu Ohara och jag i min lilla bil. Slirigt var det så här efter vintern. Men nu skulle Rikkenstorp visas upp! Det är ett besöksmål som fogades till Ekomuseum 2009 trots att det ligger i Ljusnarsbergs kommun, men på gränsen till Ludvika och intimt kopplat till Bränntjärnstorpet och finnstigarna.

Jag får paradiskänslor varje gång jag kommer hit, det är som en alldeles egen värld där det ligger avskilt från Norra Hörkens alla sommarvisten. Snön har just smält och några vitsippor syns ännu inte till på ängarna ner mot gården. Ett år blommade de för fullt.

Unge Joel Holmdahl sågar till plank från eget grantimmer nere vid sjön, till ett traktorgarage. För övrigt utvecklas permakulturen alltmer. Ankor av gammal lantras simmar i en liten damm, tuppen gal och hönsen sticker ut huvudena, fåren bräker ovanför gården och odlingsbäddarna ska förberedas. Det är en fullständig idyll. Jag känner mig glad när jag ser allt som görs, det är hopp om framtiden. Och självklart bjuder Nils Holmdahl in oss på en kopp kaffe i det hemtrevliga köket, till och med katten är med. Men vilket trivsamt boställe! Och den 23 maj ska vi ha en ekomuseidag just här, det blir jättefint.

Här är deras hemsida: www.rikkenstorp.se

Branden i Bränntjärn

Lämna ett svar

När man ändå är ute och kör i Ludvika finnmark så tar man gärna en genväg över skogen till Bränntjärn. Och genväg är senväg! Det är lätt att åka vilse i finnmarken, det ska jag bara säga. Utan karta villade jag bort mig rejält. Man ska aldrig tro att man hittar. Jag tog nog den längsta vägen till Bränntjärn men fram kom jag till slut.

I juni 2008 så brann skogarna häruppe och bränderna närmade sig Bränntjärnstorpet. Hundratals frivilliga och brandmän bekämpade elden och rökdoften spred sig många mil, man kände den ända ner till Ludvika stad. Torpet undgick med en hårsmån denna vilda brand. Det var en fråga om högst 50 meter. Torpet klarade sig precis och det pga av duktiga brandmän som slet som djur för att mota bort elden. Det har jag nämligen hört berättas. Jag var där ett år efter branden och tittade. Hela skogen mellan torp och tjärn var nedbränd. Tallarna stod med kolsvarta stammar och gröna ruskor högst upp, de verkade till en början ha klarat sig med livet i behåll. Jag har varit där varje år sen dess och tittat. Men i år, fyra år efteråt, var många tallar döda. Nu står de där som nakna pelare i den forna skogen. Och en grön matta av olika sorters högt gräs täcker marken.

Bränntjärnstorpet ligger där det ligger och när man är där på platsen så märker man just inte av skogsbranden så mycket. Nu är det snart Dan Anderssonveckan och då brukar man alltid ha någon aktivitet vid torpet, därför att det är en ovanligt magisk plats i en glänta mitt i skogen. Betänk att här bodde änkan Anna-Stina Knas med sina fem barn, ett av dem blev Dan Anderssons far.

I år är det fredag 3 augusti kl 19.00 och man samlas på tunet, det är fri entré, bara att komma. Där sjunger Per Sörman, där berättar Nils Holmdahl från Finngården Rikkenstorp om Bränntjärn och Dan Andersson. Allt sker utomhus, det är magiskt. Men glöm inte kartan!

Läs mer om veckans alla program på: dananderssonveckan.se

Förmiddag på Rikkenstorp

Lämna ett svar

Jag kom lagom till förmiddagskaffet. Det var i dag. Att kliva in i köket på Rikkenstorp hos den varma trevliga familjen Holmdahl är något jag gillar skarpt. Vid köksbordet satt Hèlène Littmarck Holmdahl mittemot maken Nils och bredvid honom sonen Joel. Vi skulle prata vandringsfolder. På Rikkenstorp finns nämligen en 2 km lång vandringsled runt gården och här behöver man en karta så man lätt kan ta sig runt och stanna och se de olika platserna som finns. Den ska hängas som en pdf på vår hemsida under Rikkenstorp. Vi ska också trycka upp ett antal, som de kan ha och dela ut till besökare som kommer för att vandra runt gården och njuta av naturen. Här finns även ett litet gårdsmuseum som berättar dels om gården och dels om finnmarken och den skogsfinska kulturen samt inte minst om magiska Bränntjärnstorpet där Dan Anderssons farmor Anna-Stina Knas bodde som änka med fem barn. Nere vid sjön kan man hyra en stuga utan el och där tillbringa en helg i total tystnad, ja med bara naturljud då förstås – om man vill. Och många vill det. Ja, det här är ett litet paradis, det har jag alltid tyckt. Det är ungefär tre mil dit från Ludvika och efter Grängesberg är vägen längs Norra Hörken slingrande och vacker genom finnskogen.

Den som driver gården nu med permakultur som huvudsak är sonen Joel Holmdahl. Han sköter odlingar och betande djur, håller kurser i allt möjligt som syftar till en hållbar miljö. Nu håller de på och timrar upp en stor lada för traktorn till exempel. Den ska också kunna användas för en större publik, för på Rikkenstorp är det många aktiviteter om somrarna. Dan Andersson-veckan är det finnmarknad på gårdstunet till exempel, det är ett bra tillfälle att besöka finngården! Den går av stapeln torsdag 2 aug, kl 10-17.