Dags för julmarknader!

Och det redan i övermorgon!! Och först ut i Ekomuseums område är Färna herrgård med sin stora, välfyllda och berömda julmarknad. Den är inrymd i en f.d. förrådslänga där Färna Herrgårdsbod finns. Nu tas hela utrymmet i anspråk för marknaden eller som den också beskrivs: Hantverksmässa i Juletid.
FÄRNA JULMARKNAD 16-18 nov
Fre kl 12-18, lör-sön 10-17. Entré 50 kr, gratis parkering. Ni finner mer information här!

Efter Färna kommer Västanfors hembygdsgård med sina julutställningar och julaktiviteter. Det får ni bara inte missa om ni vill komma åt julkänslorna. Inget är så lustfyllt som att vandra runt på denna förtätade hembygdsgård och beskåda allt julpynt, känna juldofterna i Kaffestugan…bland annat.
GAMMALDAGS JUL, start 17 nov & JULMARKNAD 2 dec
Ni finner mer information här!

Och därefter kan ni göra er redo för följande marknader:

GAMMELDAGS JULMARKNAD i Sunnansjö 24 nov
Platsen är Sunnansjö hembygdsgård mellan kl 11-16.

KREATIV JULMARKNAD på Meken 2 dec
ligger på Kyrkogatan i Smedjebacken, kl 13-18. Fri entré.

JULMARKNAD på Ludvika Gammelgård 9 dec
ligger nära rv 66 vid utfarten mot Västerås, kl 12-16.

GAMMELDAGS JULMARKNAD på Skantzen 9 dec
Hallstahammar, kl 12-16. Man passar på att kröna Lucia 2012. Det här brukar vara en stor matrik julmarknad pga Åsbyhandelns närvaro med alla sina lokalproducerade produkter.

JULMARKNAD, liten trevlig sådan i Karmansbo 9 dec
Den hittar du i Kolhuset vid smedjan, kl 14-17. Och vill jag verkligen passa på att puffa för det magiska Luciafirandet i smedjan!! Hon skrider fram med sitt följe kl 15 och smedjan är helt upptänd av levande ljus. Den som har möjlighet att åka dit och som inte har sett det förut, glömmer det aldrig! Smedjan fylls av musik, sköna röster…det är en veritabel rysare.

Och nu är vi redan inne i adventstid och det rasslar på kvickt fram till jul – men visst är det obegripligt?? En månad kvar tills solen vänder typ.

Pågående uppröjning och platsberedning

Ibland måste man ju ta ett nappatag, ett rejält sådant till på köpet. Nu håller jag på med det – sen ett par dar tillbaka. Och detta BÖR pågå tills alla handlingar är uppsorterade och instoppade på de rätta platserna och detta inbegriper även sopsäcken, för det är den rätta platsen för ungefär hälften av de dokument som får se dagens ljus efter många år i mörker. Det är rätt otroligt vad man kan gräva upp ur gömmorna …man kan bli stående långa stunder men några gamla papper i handen, ja herregud, detta ekomuseum med alla sina planer och idéer. Det är riktigt roligt! Sånt måste naturligtvis sparas, absolut. Så bara lugn – ni som läser – det är endast kopior av kopior, kladdiga anteckningar och gamla oläsliga fax på brungult papper som går i soporna och såna papper är det gott om lustigt nog. Att spara var visst en dygd! Och allt detta beror på att i morgon levereras en ny upplaga av boken Järnladies och den får plats i det tomma hörnet. Att tömma ett hörn leder ofelbart till en kedjereaktion som slutar i en tur till Björnhyttans avfallsanläggning.

Och lite intressant är att man i detta rensande av dokument tydligt förnimmer en skiljelinje som går nånstans i början på 2000-talet. Det var då datorn och Internet började ta över verksamheten på allvar. Sen dess har alla dessa dokument och mappar blivit stående i arkivvagnar och kartonger. Den gamla tiden tar rätt så tvärt slut runt 2005 ungefär. Och nu ligger de flesta idéer och planer tätt sammanpackade i en extern hårddisk istället och man ser dem inte alls. Inga kaffefläckar, inga tumavtryck, inget damm.  Man får sitta vid skärmen och leta och titta om man vill åt nåt. Nog är det lite tristare nu.

Norrköping ”Peking” och Arbetets museum

Arbetets museum, www.arbetetsmuseum.se, ligger verkligen mitt i smeten, mitt i stadens centrum, mitt i det som nu kallas Industrilandskapet och allt detta växte upp runt Motala ström där fallhöjden är 18 meter. Snacka om kraft! Norrköping blev av naturliga skäl Sveriges textila centrum. Längs strömmen anlades ullspinnerier och ylleväverier samt senare dito för bomull. Här fanns kvarnar redan på medeltiden. Själv lärde jag mig i skolan att Norrköping är Sveriges fjärde stad i storlek och folkmängd (längesen!!) men så är det inte längre. I dag är textilindustrin borta sen 1970-talet och andra städer har vuxit förbi Norrköping, som nu hamnar på 10:e plats efter Uppsala, Västerås, Örebro, Linköping, Hälsingborg och Jönköping. Störst är förstås fortfarande Stockholm, Göteborg och Malmö.

Men trots detta så kändes Norrköping stort, det var ett myller av folk i alla åldrar och av alla sorter runt omkring och i museet och det berodde kanske på att universitetet har lokaler i området. Här finns också ett antal kunskapsföretag och även andra museer i närheten.

Arbetets museum drog igång sin verksamhet efter invigningen i december 1991. Dess upphovsman och förste chef heter Erik Hofrén, vem annars skulle hitta på en sån här idé?? I går var vi där på ett studiebesök, min chef Ingvar Henriksson och jag. På Arbetets museum jobbar nämligen Torsten Nilsson som är involverad med arbetslivsmuseerna i nätverket Arbetsam, www.arbetsam.com, som har sitt kansli just här. Detta intresserar oss mycket då många av våra besöksmål också är med i Arbetsam. Det är ett nätverk som täcker hela Sverige och de gör enormt mycket nytta med olika kurser och seminarier. Här gäller det att hänga på… och lära känna….det var just det vi gjorde.

Men varför kallas Norrköping för Peking?  Och tänk att Louis de Geer föredrog att bo i Norrköping framför Stockholm på 1600-talet när han kom från Amsterdam till Sverige och drog igång den svenska industrin… Läs mer om Industrilandskapet här!

Gotosweden – Sverige på riktigt!

Det här var kul, fast jag var väldigt motsträvig till en början. Först ringde Jonna Lauhage och jag ville inte gärna lyssna. Ännu en turistresesajt…puh, tänkte jag först. Bara pengar som ska ut! Nyttan?? Men så kom hon i dag och presenterade Gotosweden, www.gotosweden.se. Och till min stora förvåning gillade jag vad jag såg! Sajten var enkel och rakt på, inga störande flådiga dimmiga bilder, inga halvsuddiga närbilder, ingen jobbig intro utan bara informativ, funktionell och helt utan reklam och banners. Men vad skönt! Och heltäckande över Sverige ska den göras, i stort som i smått. Ja, även vi är ju onekligen en del av Sverige. Join the Revolution som det stod på hennes visitkort. Turistsajtrevolution!

Nu ska sajten byggas upp och Jonna Lauhage reser runt och säljer in och jag tror att det kommer att gå bra. Vi hänger med! Ekomuseum Bergslagen ska ha en plats här, fast det hade jag då verkligen inte tänkt till en början, nej minsann – men man är väl inte sämre än att man kan ändra sig. Vi börjar så smått och sen med tiden kanske alla våra platser kan vara med var och en för sig.

Tanken är i princip densamma som Järnrutten fast väldigt mycket mer utbyggd och med en massa fina funktioner som inte vi har. Järnrutten håller vi (som ni vet) på med att uppdatera just nu och göra lite mer grafiskt renare i formen dessutom. Men den handlar bara om en del av Bergslagen förstås och mest om platser som är lite udda och smått unika där man har en chans att få stöta på en och annan eldsjäl, som hängivet jobbar med sin lokala historia…sånt behövs också.

Torsdag 8 nov! Yvonne Gröning i Nyhammar.

Just precis, kommande torsdag kl 19.00 kan ni träffa Yvonne Gröning på Nyhammars bibliotek ett par mil från Ludvika. Hon ska berätta om Mathilda, dottern Maj Hirdman och om andra järnladies. Mathilda är ju huvudperson i boken Älskade Mathilda, 100 brev om kärlek, slit och nöd som kom på försommaren i år. Denna bok är en direkt följd av boken Järnladies, som kom förra året. Man kan se Mathildaboken som en fördjupning, då den handlar om modern till en av våra järnladies. Det blir en närbild av ett kvinnoöde i en tid med vedeldade järnspisar, fotogenlampor och ångmaskiner. Tiden var åren kring 1890.

Genom autentiska brev mellan Mathilda och maken Lars följer vi deras liv. Matilda med de tre barnen bor i en arbetarbarack på Karlberg i utkanten av Norberg och Lars arbetar som förman på sågverk neråt Västeråstrakten. Han kommer bara hem några få gånger per år. De kom från Gylleby säteri i Sunne, Värmland för att söka lyckan i Bergslagen. Säteriet gick förlorat i en konkurs och hoppet om en nytt gott liv hägrade in i det sista – Lars dog av brusten blindtarm 1892 vid 37 års ålder.

Yvonne Gröning är idérik, det är roligt att träffa henne och lyssna på henne. Det bjuds på kaffe och de goda berömda mandelkakorna från Elsas i Norberg! Yvonne kommer att sälja båda böckerna också – till specialpris. Och ingen entréavgift heller, det är bara att komma.

I detta samarbetar Ekomuseum med ABF Dala Finnmarks Eva Långberg och kultursekreterare Susanne Eriksson på Ludvika kommun. Välkomna till Nyhammar, känn vår historia!

Vattnet i Västanfors, Fagersta

Det här var i torsdags förra veckan. Nu sitter jag i södra Jämtland inbäddad i snö. Hur det ser ut i Fagersta i dag har jag ingen aning om (snö??), men när dammluckorna öppnar vid Väsman och vattnet kastar sig utför Ludvika ström vidare ner i sjösystemen, ja då tar det inte lång tid innan det blir livat i Kolbäcksån och Strömsholms kanal. Så är det. Dammluckorna öppnas efter hand nedströms och efter tjänstemannamötet i Norberg förra veckan for Anna Falkengren, kulturchef i Smedjebacken och jag tillbaka hem via Västanfors. Vi ville ju prompt skåda vattnet! Och det var som vi hört: värsta vattenfallet vid det gamla kraftverket mittemot hembygdsgården. Full fart med öppna dammluckor. Och längre ner stiger vattnet i Mälaren och även vid Slussen i Stockholm, en kedjereaktion. Mycket vatten har vi i detta land, på gott och på ont.

Och visst gick vi sen till Kaffestugan och fick oss en kopp på den fina ombonade glasverandan. Det är så mysigt på Västanfors hembydgsgård, som är öppen i princip varje dag året runt mellan 10-18. Nu förbereds julaktiviteter och julutställning. Bra spana på deras hemsida så ni inte missar nåt, gör det här.

Tjänstemannamöte i Norberg

Det var i torsdags som vi träffades i Norberg på det som från och med nu ska heta Bergslagens Medeltidsmuseum, här! Det är hela området med Berghuset och Nya Lapphyttan. Området ligger på kanten av Karlbergs hembygdsområde. Nya Lapphyttan är som alla vet en rekonstruerad medeltida hyttby som hyser en fungerande lika medeltida och rekonstruerad masugn. I denna ugn bedrivs järnförsök ett par veckor varje sommar sen många år tillbaka. I år fick man för första gången utslag med ”rent” järn å ena sidan och slagg å den andra, precis så som ska det vara. Stor glädje! Hemligheten med processen var röjd. Ja, det krävs tid för att förstå hur allt fungerar, det är sannerligen inte bara att ”göra järn” i en medeltida masugn. Årets tio utslag gav järn och slagg var för sig. Nu finns de tio utslagen redovisade i besökscentrat som numera är öppet året runt då huset blivit en arbetsplats. Gå dit och titta om ni är i närheten.

Här i Norberg har man siktet tydligt inställt på att bli ett centrum i Bergslagen, det var här industrihistorien började. Om detta finns åsikter runt omkring i nejderna men att Bergslagen verkligen utgjort grunden för Svea rikes uppbyggnad är det nog ingen som betvivlar. ”Bergslagen made Sweden” är ett begrepp myntat just i Norberg. Historia är spännande värre! Tolkningsföreträdarna likaså.

Nya Lapphyttan är fortfarande ett besöksmål i Ekomuseum och här hänger allt lite i luften för närvarande. Ska Bergslagens Medeltidsmuseum ingå eller ej? Denna fråga är alltid berättigad, då platser utvecklas på egen hand och knyter nya nätverk till sig. Det uppstår ständigt många frågor som vi måste förhålla oss till då både platser och människor utvecklas och förändras med tiden. Ekomuseum är i grunden främst en folkrörelse, en jättestor studiecirkel, och den bygger i mycket på industrihistoriska platser där ideella föreningar är verksamma. Den här frågan ska vi ta upp och belysa på ett kommande Bergslagsting 2013. Hur skapar vi balans i Ekomuseum? Och hur ser framtiden ut?

Polhems Stjärnsund i solljus!

Minsann sken inte solen just i går i Stjärnsund när jag hälsade på Husbyringens Gunhild Roos, snart pensionär på riktigt och Pia Hilborn, som nu tar över posten. Denna dag var plötsligt den gråmulna himlen knallblå och alla färger blev helskarpa. Glömde naturligtvis min kamera, fick använda mobilen igen. Vi tittade på det nya besökscentrat som håller på att färdigställas, något försenat men vad gör det när det blir så fint. Den som väntar på något gott, ni vet…byggnadssnickeriet håller kvalitet in i minsta detalj. Det är den gamla lanthandeln från 1920-talet som byggs om, hus och inredning bibehålls och förnyas i samma stil. Nästa sommar är det full fart här med Husbyringens besökscentrum i ena halvan och med ett fint café i andra halvan. Det blir även en altan med uteplatser vid sjön Grycken som ligger precis intill. Det blir väldigt bra! Alltihop byggs med regionala medel och både Länsstyrelsen och Bergslagssatsningen är involverade. Här är Husbyringens hemsida så som den ser ut än så länge, ty även den ska förnyas.

Och vid bryggan ligger M/S Elise och väntar. Med den kan man tuffa iväg norrut mot Silfhytteå och slussas upp till nästa sjö som heter Fullen för att därefter ta sig vidare till sjön Edsken. Här i krokarna ligger Edkse masugn, där den första lyckade bessemerblåsningen ägde rum 1858, ett stort tekniskt framsteg. Den här leden kallas Pråmleden och har en egen hemsida: www.pramleden.se.

Leder och rutter! Vi hann även prata igenom Järnrutten som ska uppdateras och förnyas inför nästa säsong och det arbetet påbörjas nu. Nu kommer Jenny Findahl, Snowtrail, att jobba med det och vi har en del idéer på förenklingar. Det är just det enkla och funktionella vi söker. Så här ser den ut i dag: www.jarnrutten.se  men den kommer att se något lite annorlunda ut om ett tag, vänta bara.

Ludvika ström i full fart!

Man blir bara så glad när man hör och ser Ludvika ström forsa! För den hörs på långt håll och nu har en av tre dammluckor varit öppen i drygt tre veckor på grund av allt regnande. Det är mycket vatten i Väsman och man tappar inför vintern och den kommande snön. Sen fram på vårkanten blir det snösmältning och då är det bra att ha lite marginal nämligen.

Jag gick längs med strömmen i lördags och verkligen njöt av synen och därefter av Väsman som låg så stilla och vackert i höstdiset. Hade bara min iPhone med mig och tog bilder med den. Där var några änder som vilade på vattenytan, jag tror de sov. Två änder stod på stenarna och putsade sig. En hel flock låg och flöt helt stilla längre in i viken. Och långt därute på sjön låg flotten, från vilken de scannar av botten och gör borrprover ner i berggrunden. Det är här den gigantiska järnkroppen ligger och väntar på att bli bruten, här rakt under ens fötter. Det gäller nu att komma underfund med hur stor den är och hur man ska komma åt den på bästa sätt. Sjön är 60 meter djup men inte här inne i viken och det är åt det här hållet som järnmalmen ligger – under ABB, under Piren, under Skuthamnen och Hammarbacken. Jag har sett en bild och fattade att den låg längs med hela viken fast långt därnere i djupet. Den kommer nog att attackeras från två håll får man förmoda: från Håksberg och från Blötberget. Bara de inte tömmer Väsman på vatten. Tänk att järnhistorien ska få fart igen…alla som trodde den var förbi, slut, finito….men icke så!

Ekomuseums styrelse hos Teatermaskinen

Vi förlade ett sammanträde hos Teatermaskinen i dag fredag. Alla måste ju bara få se detta fenomen med egna ögon! Det är en helt udda upplevelse, något liknande finns inte. Vi fick sitta i den gamla skolsalen i Skräppbo skola som nu kallas Studion. Först kaffe och jättegoda smörgåsar, därefter ett bra möte. Och det var en utmärkt möteslokal, ljus och fin trots att hela huset är överbyggt med ett annat hus…jättemärkligt…nog var vi alla förundrade över hur allt detta över huvudtaget varit möjligt. Men det fick sin förklaring efteråt.

VD Anders Olsson berättade intressant och så kortfattat han förmådde hur de tänkt, hur de jobbat och hur det ena kommit efter det andra, liksom helt naturligt. Mötet med den tyske arkitekten i Milano, utbytet med teatergrupper i EU, alla workshops, alla människor som strömmat hit, alla som frivilligt har hjälpt till – minst 150 personer har jobbat med bygget. Bara det! Verksamheten väcker lust hos folk, så är det.

Det är sannerligen en märkvärdig berättelse, som man inte kan undgå att bli gripen av. De har skapat ett ”kulturreservat” som är under utveckling med hållbarhetsprinciper och ett medvetet miljötänkande. Den som är intresserad kan åka hit och titta själv och kanske få några nya tankar på köpet.

Ett hett tips! Fredag 26 okt och lör 27 okt kl 17-21 har ni chansen att uppleva en samproduktion av Teatermaskinen och den franska teatergruppen La communauté inavouable på Västmanlands läns museum, Karlsg.2 i Västerås. Det är unik föreställning som rör sig i gränsen mellan teater och bildkonst: Hamletmaskinen av Heiner Müller. Biljettpris 200 kr, förköp 150 kr.

www.vastmanlandsmuseum.se
www.teatermaskinen.com