Kategoriarkiv: Bergslagsnatur

”Geodagen” blir den 13 maj – en fredag!

Det har är en del av den Geologisk trädgården i Degerhamn på Öland. Hur skulle en geologisk trädgård se ut i Riddarhyttan?? Det vore en utmaning för Kulturskolan! Foto Ch Lindeqvist.

Det har är en del av den Geologisk trädgården i Degerhamn på Öland. Hur skulle en geologisk trädgård se ut i Riddarhyttan?? Det vore en utmaning för Kulturskolan! Foto Ch Lindeqvist.

Beslutet är fattat. Fredag den 13 maj genomför vi Geodagen i Riddarhyttan. Nu kan ni skriva in det i era almanackor, ni som är intresserade. De två viktiga personerna är uppbokade: naturgeografen Anders Yrgård från Stockholm och geologen Jan Mikaelsson från Kalmar. Anders Yrgård var i Riddarhyttan på 1990-talet och var initiativtagare till ”Geoslingan”, en naturled som slingrar sig genom ett fantastiskt och tydligt istida landskap, något som finns just i Riddarhytteområdet. Och han författade skriften om ”Istiden i Bergslagen” som jag letat mig halvt fördärvad efter idag på eftermiddagen, jag vet att jag har den i bokhyllan. Den har fått fötter. Den är numera svår att få tag på och den måste absolut skrivas om på nytt och ges ut som en handledning för slingan. Jan Mikaelsson skrev jag om i blogginlägget den 26 januari. Han jobbar på Linnéuniversitet i Kalmar och arbetar på att utveckla geoturismen på Öland. Där finns den första geologiska trädgården som jag sett. Visste inte ens att man kunde göra en sån, bara sten på sten – som en naturskulpturpark. Märkligt! Nu kommer båda herrarna till Riddarhyttan! Föredrag på förmiddagen och exkursion på eftermiddagen och sen en livfull – får man hoppas – tankesmedja och på det lite samkväm. Kanske blir det en vacker ljum vårkväll? Då skulle vi kunna grilla lite som fornfolken antagligen gjorde vid kanten av den gamla issjön, det låter väl magiskt? Och där kläcka idéer om geoturism och annat. Dagen är till för alla med intresse och särskilt om man vill och stödja föreningen ”Geocentrums Vänner i Riddarhyttan”.

Om gruvor och den jord vi trampar

Båda bilderna visar Stollbergs gruva mellan Ludvika och Smedjebacken. Detta är näst Bastnäs den tredje mest mineralrika platsen i Sverige och kanske den fjärde i världen! Gruvan har medeltida anor. Foto Ch Lindeqvist.

Båda bilderna visar Stollbergs gruva mellan Ludvika och Smedjebacken. Detta är näst Bastnäs den tredje mest mineralrika platsen i Sverige och kanske den fjärde i världen! Gruvan har medeltida anor. Foto Ch Lindeqvist.

Nu läser jag i söndagens SvD på ”Brännpunkt” om att satsning på gruvor lönar sig. Det handlar om Lappland, Pajala, Gällivare och Kiruna och 1500 nyanställningar. Gruvor har vi flera här i Bergslagen och Ekomuseum och mycket gamla gruvor dessutom. De har inte lönat sig på länge. Övergivna och nedlagda. En del nästan övervuxna, man får passa sig så man inte ramlar ner i nåt hål. Men nu verkar det plötsligt hända nåt…? Jag hör att det projekteras för fullt runt omkring. Grängesberg är tydligen på gång att öppna igen, en massa vatten måste bort förstås. Blötberget och Håksberg glunkas det också om. Då kommer jag att tänka på vad fd landshövdingen i Västmanland Mats Svegfors sa i sitt tal i Karmansbo smedja på Ekomuseums 20-årsjubileum för precis fem år sen. Han sa ungefär så här: ”vi tror att vi har järnets historia bakom oss men istället kanske vi har  den stora järnepoken framför oss.” Det var en tanke som raskt ändrade synen åtminstone på mig.  Det är nåt i görningen! Det står i debattartikeln att den urgamla gruvsektorn är en framtidsbransch. Att ett hundratal bolag har letat efter koppar, guld, zink, bly och nickel just i Sverige OCH efter exotiska grundämnen med namn som yttrium, lantan och dysprosium. Kanske också mineral som bastnäsit, cerit, ortit, törnebohmit och linneit? Sånt som vi vet finns i de gamla gruvorna i Bastnäsfältet i Skinnskatteberg?  Där finns lantan förresten. Det är ett av världens rikaste mineralfält, visste ni det? Dessa sällsynta mineral har stor betydelse i gröna framtidsbranscher som vindkraft, solenergi och lågenergibelysning. Det står svart på vitt i tidningen.  Jag kan knappt andas! Och jorden vi trampar på då!  ”Få känner till att Sverige tillhör den Fennoskandiska skölden, att vi bor på ett urberg, på gnejs och granit”  så står det också. Nej, vi vet inte mycket om jorden under oss. Den har inte varit vårt fokus. Men det ska ett Geocentrum i Riddarhyttan råda bot på. Och intill ligger just Bastnäsfältet.

Vart bär det hän?

Foto Christina Lindeqvist, Stig i Marnässkogen, Ekomuseum

Foto Christina Lindeqvist, Stig i Marnässkogen, Ekomuseum

Vägen fram är en slingrande stig. Det är livet i ett ekomuseum – och det är också tjusningen. Vi gör upp planer längs stigen och lockas av luft och ljus och hela ekomuseum befinner sig som en lysande ö mitt i Bergslagen. Visst är det lovande? Natur finns det gott om och kultur i naturen finns det lika gott om. Vänta bara!!  En stig är kultur, minsann.