Besök från Italien och Polen

Fint besök från Italien

På bilden syns Ilaria volontär på Italienska ekomuseer,  Angela Nazzaruolo samordnare av EU-projekt i norra Italien LAG Delta 2000, Nerina Baldi chef för Ecomuseum Argenta, Mauro Conficoni  och Daniela som jobbar med turismfrågor och så Svante Andersson som tolkade mellan svenska och Italienska och längst till höger Ingvar Henriksson ordförande i stiftelsen Ekomuseum Bergslagen.

Nu har de åkt, det var intensivt, givande och mycket varmt under de tre dagar Ekomuseum Bergslagen tog emot besök från Italien, och veckan innan från Polen. Nu ska jag tänka tillbaka och reflektera över hur det gick och vad vi sa.

Från norra Polen kom sex personer som ville träffa oss under en dag. De  planerar för ett ekomuseum på temat traditionellt broderi och trähantverk och ville prata med oss om organisation och marknadsföring. Tanken med deras ekomuseum är att hantverket ska knyta ihop generationer och fördjupa kunskaper för boende och turister. Som tur var pratade Edyta Kryszoforska flytande svenska. Det ska bli kul att följa deras planer.

Fem personer från Italien kom i torsdags och stannade i tre dagar. Gänget bestod av chefen för Ecomuseum Argenta, chefen för LAG delta 2000 (som kan jämföras med vårt Leader Bergslagen). Med var även chef och samordnare för turismutveckling i området samt en ung flicka som jobbar som volontär på ett av italiens  mer än 100 ekomuseer. Som sagt var, det finns många Ekomuseer i italien, de är relativt små men många om man jämför med Sverige.

fkgj psrofjmr

Mauro plåtar kolmilan i Olsjön i väntan på musikprogram mitt i storskogen.

Vi gjorde många studiebesök och hade också många tillfällen att sitta ner och prata och lära känna varandra. Som tur var hade vi med oss Svante Andersson som tolkade, annars tror jag kommunikationen hade gått på tok.

På Flogberget

På Flogberget

I Grangärde kom Lennart Myrman förbi. Han är ordförande för Leader Bergslagen. Angela Nezzaruolo ska så småningom få kontakt med Barbro Fischerström på Leader Bergslagen för eventuell framtida samverkan i ett lämpligt EU projekt. De var nämligen ett av målen för deras resa, att nätverka och skapa kontakter med andra ekomuseer i Europa.

Konstutställning i Sädesmagasinet

Konstutställning i Sädesmagasinet

En sväng förbi Sädesmagasinet hanns också med.  Att äta en enkel lunch på Hammarbacken är faktiskt inte så dumt, vacker utsikt över sjön Väsman, fina konstutställningar och smedsbostäderna gör det hela till en helhetsupplevelse.

i Gamla Norberg framför EmB:s infotavla

I Gamla Norberg framför EmB:s infotavla.

I Norberg fick gruppen träffa Gennaro Muselli som bott där i många år. Anita Helgesdotter  visade och berättade om delar av Gamla Norberg och Gennaro översatte.  Våra gäster tog bilder oavbrutet.  Gamla Norberg är ju en ovanlig kulturhistorisk miljö på så sätt att den är väldigt levande. Folk bor mitt i historiken och här finns restauranger, caféer, pub, anrikt konditori, konstgalleri, konsthantverk, loppisar, antikvariat och mycket mer på ett ganska litet och koncentrerat område. Folklivet är tydligt.

Lapphyttan imponerade också på gruppen. Vi hade turen att få en superbra guidning av Kerstin som trots att vi hade ont om tid fick med det mesta och dessutom skapade en önskan att komma tillbaka till platsen.

Italienbesök vid Västanfors  herrgårdsflygel

Italienbesök vid Västanfors herrgårdsflygel.

Sist på lördagseftermiddagen hastade vi till Västanfors och kom precis lagom för att se en slussning. Det är maffigt att se slussportarna och processen är storslagen på nå´t sätt. Malin Andersson visade sedan  den autentiska herrgårdsflygeln. Det är verkligen som att kliva rakt in i en annan tid, väldigt väl arrangerat och sinnrikt för ögat. Sist men inte minst sammanfattade vi de tre dagarna vid kaffestugans uteservering. De kommer att få skriva ner sina reflektioner inom kort och jag ska arrangera en kontakt med Leader Bergslagen. Vad det ska leda till vet vi inta än, men kontakterna är tagna och i september ska jag hälsa på Ecomuseum Argenta.

 

Semla

Semla

Idylliskt i  Semla.

Idag blev en dag i bilen. Körde till Hallstahammar, Trångfors och Skanzen, sedan över Ängelsberg till Norberg för att leverera Ekomuseum Bergslagens broschyr och  det nya Magasinet. Inget fel i det. Att köra omkring i ekomuseums område en lagom varm och solig dag i juni är hur fint som helst, det är lätt att trivas. Det är rent otroligt vad fint det är och vad mycket det finns att se. Förutom Ekomuseum Bergslagens alla varierande besöksmål så vimlar det av loppisar, vintage och fikaställen. Och det är folk överallt, på ett helt annat sätt än vintertid. På väg hem bestämde jag mig för att leta rätt på avtagsvägen till Semla.  Sagt och gjort. Senast jag var i Semla var så där femtio år sedan. Jag och min kusin Eva var i Fagersta hos hennes farfar. Vi fick följa med honom i en lastbil, han jobbade på bruket och körde ut tvätt till folk. Vi kom till Semla och ett litet rött hus. En tant kom ut och fick sin korg med ren tvätt. Minns det så väl för tanten var ilsken. Eva och jag ville inte kliva ur bilen. Kanske inte konstigt att man inte varit i Semla sedan dess! Det fanns en kiosk i Semla. Där stannade Evas farfar och köpte en kvällstidning och  glass till oss. Det kändes spännande att köra in på vägen till Semla igen.

Som i en djungel

Semla, med djungelkänsla..

Det var grönt överallt. Små röda stugor i grönskan, en vandringsled och så vattnet. Perfekt för promenader längs med kanalen och de hisnande slussarna, lite vilt och farligt, lite igenvuxet men ändå en idyll. Ingenting var som i min minnesbild, men så har ju också åren gått.

I Kanalbolagets arkiv såg jag en kartbild över Semla bruksområde på 1700-talet. 1795 var kanalen och alla slussarna klara att tas i bruk. Mycket har förändrats runtomkring men kanske är några av de små stugorna kvar från tiden. Slussarna är kvar och är fantastiska byggnadsminnen som fungerar bra och fyller sin funktion än idag.

Jag kunde inte lämna några broschyrer i Semla, det fanns ingen brevlåda vid Ekomuseums informationsskylt.

insprängs i berget

Kanalen i berget.

Med Birgitta Ahrås i Finnmarken

Birgitta Ahrås guidar vid

Birgitta Ahrås berättar om Anna- Stina Knas och hennes kamp för att få bo kvar i sitt hus.

Under tre timmar den här soliga sommardagen åker jag på guidad tur med Birgitta Ahrås till tre byar i Ludvika Finnmark. Vid Bränntjärnstorpet har jag varit några gånger förut, men slås ändå av hur fin och fridfull den lilla och anspråkslösa platsen är. Bostadshuset är så litet och jag tänker på hur slitigt, fattigt och kallt på vintern det måste ha varit även om det nu är en idyll.

ett litet uthus vid Bränntjärnstorpet

Litet uthus vid Bränntjärnstorpet.

Birgitta berättar med inlevelse om människorna som bott här och det är lätt att börja fantisera om livet och villkoren. Anna Stina Knas som tidigt blev ensamstående med fem barn var en person jag gärna skulle träffat. Hoppas berättelsen om henne lever vidare länge. Anna Stina Knas blev så småningom farmor till Dan Andersson. Kanske var det från henne han ärvde det lysande språket. Hon kunde nämligen uttrycka sig och använde sitt språk i kampen mot bruket som ville få bort henne från torpet hon ägde på deras mark.

Tidigare odlad mark i Bringsjöber

Tidigare odlad mark i Bringsjöberg.

Vi åker förbi Kestina och Ragnar Fredrikssons stuga. ”Gubben i stugan” finns inte mer men stället ser fint ut. Det liv han levde har något att säga till oss som alltid har ont om tid. Borde se om filmen med det snaraste. Nu vidare till Bringsjöberg en fantastisk plats högt belägen med milsvid utsikt små gårdar odlad mark och ängar, mark som brutits upp för hand. Folk är ännu bofasta här. I Bringsjöbergs skola arbetade Dan Andersson under en tid. Undrar hur han var som lärare? Under Dan Anderssonveckan blir det musikprogram med gruppen Mylla i skolhuset och byvandring. Kanske åker jag hit då. Ekomuseum Bergslagen får besök från ekomuseer i Italien i juli, det här borde de få uppleva, byarna i Finnmarken och Bergslagsbergen.

Posthuset i Abborrberg

Posthuset i Abborrberg.

Vi far vidare på grusvägar till Abborberg som är en ganska stor by. Utsikten över de blånande bergen är på sin ställen helt bedårande. Härifrån ser man över till Skattlösberg. Birgitta berättar att det är typiskt för Finnmarksbyarna, att man ser långt, över till nästa berg och by. I ett litet hus mitt i Abborberg sitter alla brevlådorna på rad, säkert en väl utnyttjad mötesplats när det begav sig. Byborna turades om att elda och hålla varmt.

Blånande berg i Skattlösberg

Blånande berg sedda från Skattlösberg.

Resan avslutades i Skattlösberg. Här är det vackert så det förslår och här finns Dan Anderssons minnesstuga där han bodde under en kortare tid som vuxen. Han föddes i en annan stuga i byn. Hans far, Anna Stina Knas yngste son Adolf, var lärare här. Birgitta kan allt om Finnmarken och inte minst hittar hon i det nät av vägar som slingrar sig på skogen. Att resa i Finnmarken med henne är att lära genom upplevelser. Tack Birgitta.

Nystart

Idag samlades vi till möte

Susanne Eriksson Ludvika, Ulf Öhman Norberg, Sven Olof Juvas Hallstahammar Staffan Bergman och Marléne Carlsson Skinnskatteberg och Anne Seppänen Smedjebacken. Med på mötet var även Sabine Dahlstedt Surahammar.

Nu var det dags, för ett tjänstemannamöte i och om Ekomuseum Bergslagen. Det första efter ”Open space”, samtalsdagen i våras. Sabine Dahlstdt från Surahammar, (som jag naturligtvis inte fick med på bild), var särskilt välkommen eftersom Surahammar inte har varit aktiva i stiftelsen eller verksamheten på ett bra tag. Kul att de är  med igen, i alla fall nästan med. Man vill vänta och se om stiftarnas nya viljeinriktning blir verklighet. Men det ska den förstås bli, det var därför vi träffades idag för att studera viljeinriktningen, bena ut. Till nästa möte den 21 augusti ska jag skriva ihop ett ett förslag till verksamhetsinriktning för 2015 som sedan ska presenteras för styrelsen i september.

Vad är det då som är nytt i stiftarnas viljeinriktning jämfört med förr ? Jo med utgångspunkt i det industrihistoriska arvet vill man att: 1. verksamheten ska söka utökad samverkan bland annat med näringsliv och turism  2. utsedda tjänstemän ska ta tydligare aktiv roll som referensgrupp och bollplank för verksamheten 3. att man ska kunna ha samverkan med kommuner utanför stiftelsen 4. öka samverkan med Strömsholms kanal, Bergslagssatsningen, Intresseföreningen Bergslagen och Bergslagsakademien med flera 5. arbeta fram en strategi för marknadsföring och kommunikation 6. kalla stiftarna till samverkansmöte en gång om året  7. öka fokus på barn och unga 8. tydliggöra politikernas roll 9. titta på Ekorådets roll gentemot kommunerna 10. verka för att besöksmålen får fler besökare genom nya kopplingar till olika konstformer.

Intressanta teman att jobba vidare med, tycker tjänstemannagruppen, är Barnens Bergslag som startats i Norberg, det vore också kul om Ekomuseum Bergslagen nappade på temat Konstrum Bergslagen som drogs igång med stöd av Bergslagssatsningen ihop med Avesta Art, Meken Smedjebacken och Maskinhuset Grängesberg och det stämmer ju bra med viljeinriktningen. Vi var även överens om att en kommunikationsplan måste göras inom kort och att se över vilka besöksmål som ska tillkomma, tas bort eller vara kvar. I och med det kommer skyltningen.

Ja detta gick vi igenom och reflekterade över idag.

 

”Ro och oro” i Skulpturparken, Ängelsberg

Skulptur i Ängelsberg

Förbjuden frukt, installation/skulptur av Tina Frausin.

Idag, (7 juni) invigdes årets sommarutställning i skulpturparken i Ängelsberg. Massor av folk var där trots regn i luften precis vid invigningen. Det var vackert ändå och snart sken solen på konsten och fick både den och vattnet att skimra skönt i grönskan. Slulpturparken ligger mitt emellan Världsarvet Engelsbergs bruk och Ängelsbergs stationssamhälle. En alldeles lagom lång promenad längs med vattnet i det karaktäristiska industrilandskapet med överraskande konst för den som vill upptäcka. Gå den.

Alla konstnärerna

Alla konstnärerna presenterads vid invigningen.

Konstnärerna kommer från olika delar av landet, några känner jag till men de flesta är nya bekantskaper.

som svävande slaggsten

Svävande skulptur.

En liten grupp höstadieelever från Risbroskolan i Fagersta, art/media profil, deltar med konstverk. De svävande ”slaggstenarna” lyfter upp sig själva ur marken och gör grönskan ännu lite grönare tycker jag.

Båtmonster

Båtmonster av Lena Flodman.

En rosa båt med en skum figur, kopierad ur en 3D-skrivare, flöt oroväckande stilla på vattnet. Jag gick vidare.

Efter vägen fastnade jag särskilt för Ulla Viottis ”Altare för stillhet” och Jill Höjebergs marmorskulptur ”Omfamning”. Bilderna fastnade däremot inte i min kamera, och tur var kanske det, det är svårt att fånga ett konstverks uttryck i kameran.

Sten

Sten Bernhardsson invigde utställningen ”Ro och oro”. 

Konst är resultat av människor och konst både roar och oroar oss sa Sten Bernhardsson när han invigde årets utställning. Sten höll ett klart och tydligt tal för konst och kulturs självklara plats i samhället. Jag gillar både det och att ströva i Skulpturparken och ta in både konst, natur och områdets historiska atmosfär. Det är Engelsbergs konstgille som arrangerar utställningen med stöd från Fagersta kommun, Konstfrämjandet i Västmanland och en mängd sponsorer. Den är öppen dygnet runt och finns att se till och med 28 september. Passa på.

Barnens Bergslag i sommar

Barnens Bergslag i sommartill på gång

Barnens Bergslag erbjuder spännande upplevelser och roliga tidsresor för barn. Prova på 1300-talet på Nya Lapphyttan i Norberg eller följ med ner i gruvan på Flogberget i Smedjebacken. På en bondgård i Halvarsviken i Ängelsberg kan man delta i ett  teaterläger om man är mellan 8-13 år och på Västanfors hembygdsgård provar man på att vara barn på 1800-talet. Läs mer på www.barnensbergslag.se

Dunshammar, en pärla

emnv kjj

Upphittad, vacker 1000-åring av glas.

För några veckor sedan åkte jag till Västervåla, jag hade träff med Hans Philip som är ordförande i hembygdsförening där. Min önskan var att få se blästerugnarna i  Dunshammar som ingår  i Ekomuseum Bergslagen och som jag inte sett tidigare. Sagt och gjort, vi körde iväg på knagglig skogsväg. Det tog en stund att komma fram. Platsen är av det diskreta slaget  men mycket väl värd att besöka. Jag är personligen väldigt förtjust i små besöksmål med stor utstrålning med fokus på något avgränsat. Blästerugnarna i Dunshammar är en sådan plats att upptäcka. Här glittrar vattnet bakom granarna säkert på samma sätt som för sådär 1 500 år sedan när det här var en arbetsplats. Blästerugnarna som finns kvar att se, ger en rejäl skjuts bakåt i tiden. Det är lite hisnande.

sdf fgf

Järnframställning i Dunshammar,  som det kan ha set ut  under järnåldern

På den här platsen gjordes alltså järn. Med hjälp av C14-prover vet man att tiden är järnålder till äldre vikingatid. Jag tycker att det är fantastiskt att se resterna av just precis de ugnar som användes och veta att det verkligen var just här det hände. Ugnarna har fått skyddstak av plåt och i ett litet museum liknande en pyramid av trä kan man fördjupa sig om platsen och historiken. Alldeles lagom och spännande.

Hans Philip framför museet i Dunshammar

Snart ska Hans Philip, ordförande i Västervåla hembygdsförening, öppna dörren till museet.

Det var markägaren som upptäckte ugnarna på 1960-talet och 1970 byggdes museet med hjälp av ideella krafter. Västervåla hembygdsförening var djupt involverad. Det lilla och fiffigt byggda museet, som är öppet under somrarna, ska snart restaureras och jag hoppas att många kommer att hitta hit för att uppleva en vindpust från en gammal arbetsplats skapad av kreativa människor vars gärningar vi än idag drar nytta av. Men pärlan då?  Jo vid utgrävningarna 1985 hittade man den mellan två slagghögar. Pärlmakare fanns i Birka. Vattnet var transportled. Människor reste, träffades och hade nätverk redan då. Men jag undrar vem som bar pärlan och varför den kommit till Dunshammar. Pärlan förvaras nu på Västmanlands läns museum.

Stiftarnas viljeinriktning

Årsstämma i

Koncentrerade stämmodeltagare studerar dagens dokument.

I fredags var det dags för Stiftelsen Ekomuseum Bergslagens årliga stämma. Den hölls på Bergsmansgård Tolvsbo. Ett trettiotal personer kom och den viktiga punkten om stiftarnas viljeinriktning diskuterades.

Lite bakgrund. Den 4 april hölls ett öppet seminarium, ett open space, om verksamhetens innehåll och organisation, vilket man kan läsa om i ett tidigare blogginlägg, och det framkom då att stiftarna anser att det är viktigt att fortsätta samverka kring vår gemensamma industrihistoria men att vissa förtydligande borde göras. Åsa Eriksson som är kommunstyrelsens ordförande i Norberg åtog sig att sammankalla stiftarna, göra ett förslag till en tydlig viljeinriktning som den fortsatta verksamheten kan inrikta sig på.

Här är dokumentet ” Stiftarnas viljeinriktning för Ekomuseum Bergslagen” som undertecknats av alla stiftarna.

 KULTURDRIVEN TILLVÄXT I BERGSLAGEN

Bakgrund: Ekomuseum Bergslagen har en viktig roll att spela i utvecklingen av Bergslagen och vi stiftare känner ett behov av att öka vårt engagemang.

Vår syn: För att skapa mer dynamik och skapa synergieffekter bör styrelsen och dess personal söka ökad samverkan med andra aktörer, både ideella, offentliga och privata.

Förutom styrelsen, som har en viktig roll i att ta fram vision och mål, styra, leda och följa upp verksamheten, behövs fler nivåer. Vi föreslår därför att utsedda tjänstemän hos stiftarna bör ta en mer aktiv roll i att vara referensgrupp och bollplank för verksamheten.

Stiftarnas förslag till årsstämmans direktiv till styrelsen:

Styrelsen får i uppdrag att verka för att fler kommuner kan bjudas in att samverka, utan att gå med i stiftelsen.

Styrelsen får i uppdrag att hitta en miljö att verka i tillsammans med andra aktörer i Bergslagen, t ex Strömsholms Kanalbolag, Intresseföreningen Bergslaget och dess projekt Bergslagssatsningen och Bergslagsakademien.

Styrelsen får i uppdrag att under året ta fram en strategi för marknadsföring som bygger på samverkan med befintliga turismorganisationer.

Styrelsen får i uppdrag att ta fram förslag till revidering av stiftelsens stadgar med syfte att

–       Bibehålla avgränsningen det industrihistoriska arvet

–       Tydliggöra kommunernas roll, både politikens och de kommunala tjänstemännens

–       Öka fokus på utveckling av kulturmiljöerna som besöksmål för breda grupper, nya ändamål, nya visningsformer, stärka kopplingarna till andra konstformer

–       Öka fokus på barn och unga

–       Öka fokus på hållbar och klok kommersialisering av kulturmiljöerna

–       Styra mot samverkan med andra aktörer i Bergslagen

–       Stärka samverkan med turismorganisationser, turistföretag och övrigt privat näringsliv

Styrelsen får i uppdrag att fundera över Ekorådets funktion, syfte och sammansättning. Hur ser kommunernas roll ut i rådet?

Styrelsen får i uppdrag att kalla till Samverkansmöte en gång per år, där kommunstyrelsens ordförande i de samverkande kommunerna och berörda museichefer samlas för information och diskussion.

Styrelsen får i uppdrag att arbeta fram mål och indikatorer för kulturdriven tillväxt i Bergslagen.

 

Övriga funderingar:

Befintliga anslag bör växlas upp (tillsammans med andra aktörer) med externa projektmedel för att möjliggöra utveckling av kulturmiljöer och besöksformer.

Kan (och vill?) Intresseföreningen Bergslaget vara ett paraply under vilket andra organisationer/projekt/nätverk verkar tillsammans?