Föredrag tisd 11 dec i Ludvika inställt!

Yvonne Gröning

Yvonne Gröning

Ibland händer det! Föredragshållare Yvonne Gröning har drabbats av en praktförkylning. Lätt så här i vintertid. Hennes föredrag på Ludvika Stadsbibliotek om Mathilda, Maj och andra Järnladies i morgon kväll tisd 11 dec kl 18 måste därför ställas in!

Jag har flaggat för det i Ekobladet, ABF har skickat ut information, flyers och affischer och jag hoppas att några av er som tänkt gå dit, kanske ramlar in här på bloggen? Ni som gör det, ska i alla fall veta detta. Alla parter som är inblandade har meddelats. Ekomuseum samarbetar om denna kulturella händelse med ABF Dala Finnmark och Ludvika kommun, Kulturförvaltningen. Det här är sånt som händer, vi får återkomma efter jul och se om vi hittar en ny tid som passar.

Julmarknad i Ludvika

Julmarknad på Ludvika Gammelgård med gruvmuseet i bakgrunden.

Julmarknad i Ludvika på Gammelgården.

Ekomuseums kansli är öppet på Gammelgårdens julmarknad. Här sitter ordföranden Ingvar Henriksson och känner in julen med kaffe, pepparkaka och chokladbitar.

Det är julmarknad på Ludvika Gammelgård. Överst ses Gruvmuseet i bakgrunden med det fina Östanbergshjulet, 15 m i diameter. Ekomuseums kansli är också öppet i dag och här sitter ordföranden Ingvar Henriksson och känner in julen med kaffe och mjuk pepparkaka som husmödrarna bakat.

Platsen är Ludvika Gammelgård och det är nog den sista julmarknaden för året, åtminstone vad jag känner till. Och eftersom den går av stapeln här på Gammelgården, håller även jag kansliet öppet och det strosar folk in och ut mest hela tiden. Sen har jag en termos med kaffe för jag passade på att bjuda in min ordförande Ingvar Henriksson och han dök upp med sin sambo Stina Stenberg och vi satt en god stund med tända ljus och kände in julstämningen och pratade med folk som kommer in. Roligt med gamla Ludvikabor som kliver på och minns forna tider här i gamla Gästis, när kansliet var en festlokal! Många trevliga historier får man höra här.

Men visst är det ändå rätt skönt att det här med marknader nu snart är till ända för i år, även om det är lite kul. Jag köper alldeles för mycket hemmagjord choklad! Och dricker alldeles för mycket kaffe….

I slutet på veckan som kommer har vi sista styrelsesammanträdet för i år och veckan därpå är sista arbetsveckan före jul och då vänder solen, men herregud! Är vi redan där? Ja det är vi! Jag vädrar vårvinterluft, ljus och talgoxekvitter…

Julmarknad på Meken

Kreativ julmarknad på Meken.

Kreativ julmarknad på Meken i Smedjebacken.

Kreativ julmarknad på Meken

I Meken stöter man på alla möjliga bekanta, som här Monica Borg rakt fram, f.d. kulturchef i Smedjebacken.

Joakim Frost vid sin monter flankerad av flickvän till vänster och syster till höger.

Joakim Frost vid sin monter flankerad av flickvän till vänster och syster till höger.

Klart jag for till Meken i Smedjebacken och kollade läget i går söndag. Där hålls en julmarknad av hög kvalitet varje år denna tid och det är alltid roligt att se fint hantverk. De kallar den också för kreativ julmarknad, det stämmer. Stannar alltid och beundrar Joakim Frosts järnsmide, www.smedjafrost.se….han har en så fin känsla för form. Snyggare järnkrokar har jag aldrig sett och jag skulle ha köpt på mig tre st till (jag har redan tre st sen i våras men det är fint att sätta upp en lång radda) och så for jag därifrån utan dem, rena glömskan. Man går runt och pratar och vips så åkte jag hem igen, attan! Nu får jag jaga fatt på honom, krokarna ska med till Jämtland i jul.

Meken är så fyllt av stämning, det är den lite råa industrilokalen som gör det. Det syns och märks att folk trivs att stå där och utanför eldas det i järnkorgar och grillas korv, det ryker och doftar från alla håll och kanter. Bäst är att gå på såna här arrangemang när skymningen faller för då blir upplevelsen starkare.

Fått Källfallet i gåva!

Visningshuset i Källfallet, Grängesberg.

Visningshuset i Källfallet, Grängesberg.

Ljus och varm glögg inomhus! Huset var förvånansvärt fint inuti.

Ljus och varm glögg inomhus! Huset var förvånansvärt fint inuti.

Ett mirakel har skett, nåt annat kan man väl inte säga när Grängesbergs Byalag alldeles nyligen och efter två ärs kamp fick hela Källfallet med alla hus och tomter i gåva! Rivningshotet är borta, puts väck! Kors i taket, säger jag. Det var en stor nyhet. Det var därför som man inbjöd till visning i ett av husen. Och hela tiden jag var där ramlade folk in, där var ljus tända, där var varm glögg och där var tipspromenad i huset och idel glada människor. Det är ett gäng ungdomar som nu till våren 2013 ska ägna sig åt uppsnyggning av området kring Källfallet. Trädgårdarna runt husen ska röjas och fixas till. Och samtidigt ska kommande arbete planeras. Hur ska byalaget gå tillväga för att bevara husen? En sak vet de redan och det är att all puts på fasaderna ska avlägsnas och husen ska återuppstå så som de var byggda från början 1896. Då hade de rödslammade liggande träpaneler med vita oljemålade knutar och fönster.  Jättefint!

Långa rader av hus...

Långa rader av hus…

Grängesbergs Byalag är en ny ungdomlig förening, det är bara ungdomar som har energi nog för ett sånt här jätteprojekt! Och så säger folk att det inte finns ideella krafter längre…?? Men det finns det verkligen! Det är bara det att de nya krafterna vill skapa sina egna mål och sina egna projekt och inte ärva en äldre förenings arbete och projekt. Var sak har sin tid! Och nytt uppstår hela tiden. Det gäller alltså att hänga med i svängarna….nu tänker jag på Ekomuseum!

Grängesberg Byalag har ännu så länge en enkel hemsida här:  kallfallet.weebly.com. Ni kan bli stödmedlemmar!

Källfallet i Grängesberg

Björkallén i Källfallet, Grängesberg

Björkallén i Källfallet, Grängesberg

Igår fick jag ett hett tips från Annica Eriksson-Jansson som driver ett ekocafé hemma på sin gård i Norhyttan utanför Sunnansjö, Jan-Ers Gårdens Café. Hon är med i Grängesbergs byalag, som tagit över området för att försöka visa att det är värt att bevara! Det är sannerligen en god gärning!! Området hotas av rivning sen några år tillbaka.

I morgon lördag 1 dec håller de öppet i Källfallet kl 13-17 i huset som ligger på Björkallèn 1. Visning utlovas! Man kan få en bild av hur det skulle kunna bli om det renoveras istället för rivs. Intressant! Det här är en möjlighet att stifta närmare bekantskap med det fina bostadsområdet för alla er som läser här och som befinner er i närheten.

Husen byggdes 1896 för gruvarbetarfamiljer, fyra hushåll per hus och efter engelsk modell. Det var ett mönsterområde.

Stora Hagen, Grängesberg.

Stora Hagen, Grängesberg.

Grängesberg var supermodernt! Nu finns de bleka resterna ännu kvar just här MEN på motsatta sidan i Grängesberg ligger Stora Hagen som byggdes i samma stil 1898 och det står kvar, upprustat och bebott. Där finns ett bostadsmuseum som ingår i Ekomuseum, mycket fint ordnat. Men folk borde ju vilja bo även i Källfallet….

Möte i Annexet i Fredriksberg

Annexet i Fredriksberg som är en lokal träffpunkt. Där möttes vi i går.

Vi samlas till möte i Bergslagsgruppen i Annexet, Fredriksberg.

Här är projektledarna Lars Findahl från Gävle och Susanne Andersson från Fredriksberg.

På höjderna väster om Ludvika ligger Fredriksberg och Säfsen och man känner av fjälluften. Det här är sista utposten i södra Dalarna. Jag halkade dit på mina dubbfria vinterdäck (vinterväglag!) och deltog i ett möte som finnskogarna.com hade kallat till. Det är ett projekt som går mot sitt slut, ett knappt halvår kvar. Några av Ekomuseums besöksmål ligger i Grangärde finnmark, därför är jag med på en kant. Och jag måste säga att det är det mest välskötta projekt jag sett. Vad de har åstadkommit mycket! Lars Findahl från Gävle och Susanne Andersson från Fredriksberg är de två proffsiga projektledarna. Titta bara på hemsidan här! Där finns förutom fin information även en massa roliga tips på vad man kan göra i finnskogarna. Två mässor återstår, Reiselivsmässan i Oslo 11-13 jan 2013 och Vildmarksmässan i Älvsjö i mars. Även Norge har en stor finnmark som gränsar till den svenska.

En ekonomisk förening ska startas till våren som tar över projektet och där blir alla finnskogsföretag medlemmar och sen drar man lasset tillsammans framöver. Projektet har byggt en bra grund att stå på. Eftersom finnskogarna spänner över ett så pass stort område så har man delat in det i tre stora mer hanterbara formationer: Torsbygruppen, Bergslagengruppen och Gävleborgsgruppen. Man håller möten i alla grupperna och samtliga träffas en gång per år i ett Finnskogsting. Nu har man t.o.m. fått ett världsarv: Fågelsjö gammelgård i norra Dalarna (dock i Ljusdals kommun) och den ingår i Hälsingegårdarna!

Många har inte en aning om att vi har så stora finnmarker i Mellansverige! Dessa moränmarker med sina täta skogar befolkades av inflyttade människor från Finland i slutet på 1500-talet under Gustav Vasa, s.k. skogsfinnar. Området går från Värmland genom Dalarna, Gästrikland till Hälsingland och faktiskt in i södra Medelpad och södra Jämtland. De överlevde genom svedjebruk och senare kolning till järnbruken. Vanligtvis har folk bara hört talas om Orsa finnmark och så var det även för mig en gång.

Och här exempel på ett finnskogstips: www.ko-lugn.se

Vi går runt Bastnäs gruva

I Bastnäs utanför Riddarhyttan står ett 150 år gammalt hakspel på sin ursprungliga plats, vilket är högst ovanligt. Det finns bara ett hakspel till vad vi vet och det står på Ludvika Gammelgård och Gruvmuseum, men det är ditflyttat från Grängesberg. Det här hakspelet ”skänktes” till Tekniska museet på 1920-talet och nu var föremålsintendenten Chris Hinchcliffe på besök och kikade på nämnda hakspel och förutom honom var även tjänstemän från Skinnskattebergs kommun med samt bergsingenjör Bengt Högrelius som guidade oss runt. Han känner Bastnäs utan och innan och kan allt om gruvor, skrotning, järnmalm och masugnar.

Nu handlade det om underhållsinsatser av både hakspel och Nya Bastnässtollen. Ett hakspel kan med hjälp av en lina hissa saker upp och ner i ett gruvschakt. Man kan alltså köra spelet både fram- och baklänges genom att byta hakspår och till det krävdes en karl som skötte om en spak. Bastnäs hakspel står kvar intakt sen 1873, inbyggd i ett litet rödmålat hus. Det drevs med hjälp av en stånggång som kom från Haggruvan 2,5 km bort. Den siste hakspelaren som arbetade här skrev på träväggen inne i huset: Den första augusti 1889 som var den sista dagen hakspelet användes. Sen las gruvan ner just här.

1922 drevs en ny stollgång i berget, Nya Bastnässtollen, för att undersöka den gamla Ceritgruvan. I Bastnäs finns nämligen ett antal ovanliga jordartsmetaller. Vi gick även in i stollen och den ska nu skrotas så den kan öppnas upp för besökare. Bastnäs gruva kommer framöver att ingå i Geopark Riddarhyttan, det är självklart. Det är naturligtvis också en välkänd plats för mineralsamlare. Vad kan man inte hitta i varphögarna…

Funderingar kring energi

Läste ett intressant reportage om grön energi i går lördag. Den blöder! Det är en analys av Peter Benson i SvD:s Näringslivsbilaga. Jag som trodde att den frodades!! Detta med tanke på de vindkraftparker som planeras här i Bergslagen, Olsbenning i Norberg är den senaste jag hört talas om. Vi har gubevars gott om både skogar och passande höjder i Bergslagen och skogsägare vill tydligen ibland upplåta sin skogiga mark för vindkraftverk och då inte bara några stycken utan som sagt en hel park, vilket betyder 30-40 st.

Visst vill man tro att detta är en god gärning, grön miljövänlig elkraft, något som kommer att bestå i minst hundra år framöver – särskilt som stora ingrepp måste göras i dessa naturområden. Man hyvlar ju ner höjder så de blir plana och fina byggplatser, man bygger ett rejält vägsystem runt kraftverken från det stora vägnätet i närheten, som ska bära tungt lastade långtradare som kör fram de gigantiska och tunga byggdelarna. Ja, lite så där. Man bygger sönder skogen och det är irreversibla ingrepp, tro inget annat, men vad finner man sig inte i för den goda sakens skull?

Och nu läser jag att den gröna energin blöder? Jag läser att efterfrågan har dykt som en sten hos de europeiska bolagen som ägnar sig åt vindkrafttillverkning samtidigt som Kina och Indien har tagit över marknaden nåstan totalt. Det hänger visst ihop med västvärldens avindustrialisering vilket dessutom gör att vi behöver allt mindre energi. Men? Om vi behöver allt mindre energi, varför ska vi då satsa så stort på vindkraftparker här ute på vischan? Och om de tillverkare som finns går omkull? Ska vi köpa kraftverken från Asien?

Det är nu jag tänker på ett snille, den gudomlige Gunnar Asplund, den suveräne uppfinnaren från ABB, numera fristående, som jobbar med nya energilösningar! Han var gäst här i Ludvika på Ekomuseums Bergslagsting 2010 och berättade bland annat om en ny sorts elbilar han uppfunnit. Just det läste jag faktiskt om för några veckor sen här i lokalpressen. Han testar nu en uppfinning med elbilar på en specialbyggd bana nära Arlanda och det lär funka. Om han får råda och vara med och lösa det energiproblem vi har så behöver vi inga vindkraftparker i våra skogar. De som nu byggs kommer antaligen att vara överflödiga om redan om 25-30 år….Vi har redan vattenkraft och utöver det kan vi få den solkraft vi behöver från Sahara! Och visst var det väl någon ung snillrik KTH:are som jobbar på att lösa det här med kärnkraftavfallet också? Så vi kan komplettera med ren (?) kärnkraft till och med. För elektricitet behöver vi! Ja, enkla tankar drar inte så värst mycket energi i alla fall, det knakar inte ens.

Kronprinsessparet i farten…

I morse for jag till Västanfors för att se kronprinsessparet Victoria och Daniel. De båda deltog i ett möte som handlade om integration och mötet var förlagt till Magasinet på hembygdsgården och det är den trevligaste av miljöer dessutom. Vilket bra val av mötesplats!! De satt på översta våningsplanet och med på mötet var även integrationsminister Erik Ullenhag och kommunalrådet Stig Henriksson. Sen deltog förstås ett tiotal personer från företag som Adecco, Swedbank samt organisationer som Somaliska föreningen, Försörjning & Arbete, Tillväxtgruppen i Norra Västmanland.

Och vad gjorde jag där? Jo, jag ville se kronprinsessparet live på ett av Ekomuseums finaste besöksmål och försöka få till några bilder av det celebra besöket. Strömsholms kanal passerar ju intill med en sluss just vid Västanfors, som är döpt efter kronprinsessan. Dessutom är integrationsfrågan angelägen för oss alla. Vi har själva haft ett integrationsprojekt med ABF i Ekomuseum, om bröd och bakning. Vi är beroende av inflyttning i vårt land och så har det alltid varit. Inte minst i Bergslagen!

Sen var det ju det där med julborden som lockade, det mesta av julpyntet på hembygdsgården är framme nu. Verksamhetsledaren Malin Andersson guidade oss runt medan mötet pågick och nog förstärktes julkänslan avsevärt av dessa syner. Ni som vill ha en fin upplevelse gör klokt i att fara dit och gå runt i stugorna och sen dricka en god kopp kaffe i Kaffestugan. Bäst är det nog på söndagar då flest hus är öppna.

Jag tänkte beskriva julen på Västanfors i kommande Ekoblad som kommer 1 dec. Och glöm nu för all del inte bort Västanfors Julmarknad sön 2 dec!! Här kan ni läsa mer:  www.hembygdsgarden.nu

Juldofter på Ludvika Gammelgård

Så är julen på g rent fysiskt! Här sitter jag och vädrar och sniffar, hela kansliet doftar av saffran och bullbak, snålvattnet rinner, i köket stökar två husmödrar, har faktiskt följt deras bakning lite grann i dag och jag fick mig en varm go’ lussekatt till eftermiddagskaffet nyss, mmm….den slank ner lätt som en plätt, tro inget annat!

Det är Ludvika hembygdsförenings medlemmar som gnor ihop till julmarknaden. Elisabeth Munther och Lisbeth Andersson jobbar i köket och vad jag förstår, ska detta pågå fram till marknadsdagen. Juldoft varje dag fram tills dess, härligt. Sen när julen äntligen kommer så är man rätt nöjd, då är det skönt att den går så snabbt över till isiga glittriga nyår som vänder på steken och en ny tid börjar. Just därför är denna period så fin!

Så kom ihåg nu:  JULMARKNAD på Ludvika Gammelgård söndag 9 dec kl 12-16.
Husmödrarnas julbröd från köket här intill mig finns då till salu! Dessutom en massa annat som t.ex. julkransar av buxbom och lingonris, virkade grytlappar, stickade sockor och vantar, broderier…ja, lite av varje. Och så kaffeservering förstås.