Julmarknad på Ludvika gammelgård

Lussekatter i långa rader

Lussekatter i långa rader

Årets julmarknader står för dörren, precis som sig bör. På Gammelgården i Ludvika bakas det för fullt till marknaden i Långa ladan den 8 december. Dessutom kommer det att brinna i spisen på Bergsmansgården och att vara öppet i Mineralmuseet och så klart hantverk och annat till försäljning.

På Västanfors hembygdsgård förbereds julen

Brukspatronens julbord i herrgårdsflygeln

Brukspatronens julbord i herrgårdsflygeln  är nästan färdigdukat.

Det är inte klokt vad tiden går fort. Att det snart är första advent, igen, är jag inte riktigt med på. Jag är kvar i höstkänslan. Men faktum kvarstår och på hembygdsgårdarna är man väl medveten om årstiden.

Julgranen ska pyntas

Julgranen  pyntas.

Efter sommarens rusch med öppethållande, besökare och evenemang är det tiden före jul som toppar ”attgöralistan” för de flesta hembygdsföreningar. På Fagersta Västanfors hembygdsgård har man  inför varje jul, sedan 25 år tillbaka, visat olika jultraditioner i de olika husen. Brukspatronens jul i herrgårdsflygeln år 1900 med vackert dukade och dignande bord och Bergsmannens jul omkring 1850 med halm på golvet och brödhögar på bordet är bara några exempel. Också i soldattorpet och mor Stinas stuga kommer det att vara öppet och eldas i köksspisen för den som vill stiga in.carina o satuI herrgårdsflygelns kök brinner det i vedspisen redan nu, värmen sprider sig när Carina Larsson och Satu Lindgren tar en fikapaus. Allt bakas på riktgt, saffransbröd såväl som struvor och klenäter och allt ska vara som på Malla Löwenhjelms tid, hon som var den sista som bodde i herrgårdsflygeln. Ända fram till jul kommer hembygdsgårdens alla hus att vara öppna på helgerna för allmänheten och under veckodagarna för skolklasser.handelsbod öv I Handelsboden är det också bråda tider. Tre våningar ska ställas i ordning. Ann och Anita plockar fram fina julsaker till försäljning och arrangerar rumsmiljöer från olika tidsepoker att uppleva. Julstämningen börjar ta form på Hembygdsgården i Västanfors och jag ska verkligen inte missa att komma tillbaka när allt är klart.

Här expedieras alla varor

Här expedieras allt bakom disk.

Slussportar kräver underhåll

Det ena bladet av en slussport i väntan på transport till kanalhyttan.

Det ena bladet av en slussport i väntan på transport till Kanalhyttan.

I det här yrket får jag uppleva de mest olika saker. Som igår, då det var dags att lyfta upp en slussport vid Västerkvarn, Hallstahammar, för reparation. Strömsholms kanal har 26 slussar vilket betyder 52 slussblad som alla ska underhållas med jämna mellanrum. Att få upp ett portblad på 3 ton ur vattnet och sedan ta det vidare till Strömsholms kanalhytta är ett stort och maffigt arrangemang och kräver både lyftkran, lastbil och ett tiotal människor. Strömsholms kanal är byggnadsminne sedan 1990. Det innebär att man  inte reparerar hur som helst. Samtliga slussportar är av trä, och det är kärnvirke som gäller och beck, lin och trätjära för tätning. Slussportarna ser än idag ut som de gjorde för mer än 200 år sedan. Jag är imponerad. Ett fantastiskt byggnadsminne, som används och fungerar. Behöver väl knappast tillägga att slussportarna naturligtvis fortfarande  handmanövreras vid slussning.

Tio man hjälptes åt. Här ligger slussportbladet på lastbilsfaket.

Här ligger slussportbladet på lastbilsflaket.

Strömsholms kanal betjänade förr bruken och människorna längs Kolbäcksån från Smedjebacken ända ut till Mälaren. 11 mil lång slingrar sig kanalen genom 14 sjöar, 12 km grävd kanal, och 100 meters höjdskillnad. Här har fraktats järn, timmer och varor och folk har använt kanalbåtarna för att resa. Steg man på båten i Smedjebacken på morgonen var man framme i Stockholm på kvällen dagen därpå. Måste varit avkopplande på nå´t sätt. Idag är kanalen en turistled. Att resa långsamt verkar lockande enkelt och  på samma gång lite exklusivt idag tycker jag. Med kulturhistoria på köpet. En turistisk fullträff.

Slussporbladet i Kanalhyttan redo för besikning och reparation.

Slussporbladet i Kanalhyttan redo för besiktning och reparation.

Väl framme i Kanalhyttan ska slussporten slås isär, besiktigas noga, delar repareras eller bytas ut. Arbetet med en port tar 2-3 månader. Tur att vintern är lång. Kanalbolaget ansvarar även för broar, bryggor och strandbankar. Det finns att göra. Men jag ser fram emot sommaren för då ska här upplevas en slussning från vattnet i en båt.

Till sommaren ska slussportarna vara på plats igen.

Till sommaren ska de nedre  slussportarna vara på plats igen.

Arbetsonsdag på Karlbergs hembygdsgård

Trädgårdsarbete på Karlberg

Trädgårdsarbete i örtagården  på Karlberg

En onsdags förmiddag i höstas besökte jag Karlbergs hembygdsgård. Onsdagar är detsamma som arbetsdagar för Norbergs hembygdsförening och ett 20-tal personer sluter upp och arbetar med allt mellan himmel och jord. Trädgårdsskötsel tar tid, men ger resultat och bakom allt arbete ger örtagården en fantastiskt fin atmosfär till gården.

Ett 20-tal byggnader ska underhållas på Karlberg.

Ett 20-tal byggnader ska underhållas på Karlberg.

Byggnader  ska underhållas, tak lagas och tegel bytas. Karlberg är en gammal herrgård på ursprunglig plats. De övriga husen har flyttats hit från olika håll i Norbergstrakten. Här finns Bergsmansgård och fattigstuga, handelsbod och våghus, vagnslider, rökria, snickarbod och loftbod, för att bara nämna några. Alla husen tillsammans bildar som en liten by perfekt att gå på upptäcktsfärd i. Inte minst trevligt under sommarhalvåret förstås, när  också kaféet är öppet.

Myrbergs verkstad

Myrbergs verkstad

En byggnad urskiljer sig tydligt från de övriga och det är Myrbergs reparationsverkstad som en gång låg centralt i Norberg.

En Chevrolet, i skick som ny!

En Chevrolet, i skick som ny!

Här inne finns mopeder, cyklar, motorcyklar och en körklar Chevrolet, renoverad från grunden. Inte en skråma. Hela verkstaden är välputsad och välfylld med spännande fordonshistoria. Hela Karlbergs hembygdsgård är välordnad och verkligen väl värd ett besök. Förutom alla husen har föreningen också superkoll på alla föremål, snyggt ordnade, vårdade och uppställda. Just nu när jag skriver det här spöregnar det ute och hembygdsgårdarna går in i sin vintervila. Hembygdsföreningarnas styrelser och arbetsgrupper däremot, planerar redan för fullt för nästa säsong och då ska jag inte missa Hembygdsgården Karlberg. Alldeles intill ligger den rekonstruerade medeltidsbyn Nya Lapphyttan.  Gott om tid behövs för ett besök på denna plats.

Högfors bruk och Florrie Hamilton

Högfors herrgård

Högfors herrgård

Igår, efter ett pass med framtidsvisioner vinande i luften, tillsammans med Yvonne Gröning och Marie Bjerndahl Swärd, tog jag mig tillbaka i tiden och strövade runt en stund vid Högfors burk.  Vilken plats!  Lugnt och fridfullt i höstfärger, under ytan späckat av historia.

Ugnar med uttryck som konstverk.

Bruksruiner som skulpturer. 

Ruiner eller skulpturer

Skulpturala fundament.

Här reser sig ruinerna efter bruket som monumentala skulpturer. Kunde nästan platsat på konstbiennalen i Venedig. Ruinerna och hösten ger en stämning av något förgånget och vilsamt vackert. Annat var det förr. Här på bruket bodde Florrie Hamilton.

Högfors herrgård

Högfors herrgård

Yvonne har skrivit om Florrie i boken ”Järnladies” och jag läser att hon var  en person långt före sin tid, engagerad i frågor som biodynamisk odling och rättvisa arbetsvillkor. Hon odlade själv och föreläste om vikten av giftfri odling redan på 1950-talet. Tänk, redan då! Hon umgicks med många, numera kända författare och konstnärer som bodde hos henne i korta eller långa perioder för att arbeta. Vill du veta mer? Läs Järnladies som finns att köpa via Ekomuseum Bergslagen eller Adlibris. Verksamheten på bruket lades ner 1953, samma år som jag föddes. Men minnet av bruket och berättelsen om Florrie Hamilton finns kvar.

 

Örjan Hamrin, Ekomuseum Bergslagens skapare

Örjan Hamrin, Ekomuseum Bergslagens skapare.

Örjan Hamrin besöker kansliet i Ludvika.

Idag fick jag fint besök på kansliet. Örjan Hamrin, som var på väg till Grängesberg för att fotografera, stannade till för att ge mig lite material kring Flogbergets gruva och Flatenbergs hytta som han härbärgerat sedan 1980-talet. Det var då han lobbade, nätverkade och förankrade den nya idén om ett ekomuseum som skulle berätta om de unika industrihistoriska miljöerna i Bergslagen. Och idén blev verklighet. Då var det en stor uppgift att rädda de övergivna industrimiljöerna i landskapet. Nu är det en stor  uppgift att fortsätta levandegöra och marknadsföra de (numera) 61 helt olika och fantastiska platserna.  Idag finns Ekomuseum Bergslagen i olika nätverk med andra  europeiska ekomuseer. Industriturism är ett begrepp. Tomma industrilokaler fylls med ny verksamhet som konstutställningar, musik, teater, dramatiserade visningar, restauranger, kafféer och affärer. Är du nyfiken så finns det mycket att se och upptäcka på ERIH:s webbsida där Ekomuseum Bergslagen finns med. ERIH betyder European Route of Industrial Heritage. Läs mer på www.EHRI.net

Flatenbergs hytta. Teckning av Per Lindroos.

Flatenbergs hytta. Teckning av Per Lindroos.

Den här bilden tecknades 1982 av Per Lindroos  och visar hur Flatenbergs hyttplats kunde sett ut för hundra år sedan.