Ekomuseum Bergslagen då och nu

Att vara eller inte vara i samverkan är frågan några av Ekomuseum Bergslagens stiftare ställer sig, närmare bestämt Surahammar, Hallstahammar och Fagersta.

Ett industrihistoriskt kulturarv visas

Ett industrihistoriskt kulturarv visas för publik varje sommar i Karmansbo smedja, en föreställning med hetta.

Varför ett ekomuseum? Stiftelsen bildades för 24 år sedan. Då var det angeläget att rädda det industrihistoriska arvet som sakta men säkert förföll. På Länsmuseerna i Dalarna och Västmanland insåg man att det  liksom  hundra år tidigare varit viktigt att bevara allmogens kulturhistoria åt eftervärlden så var det nu hög tid att ta tag i dokument från den epok som handlat om industrialiseringen och som gett Sverige en rejäl skjuts framåt i utvecklingen. Det viktigaste området för den historiken är Bergslagen.

Örjan Hamrin, Ekomuseum Bergslagens skapare.

Örjan Hamrin, Ekomuseum Bergslagens skapare.

Med inspiration från bland annat Frankrike och England drog Erik Hofvrén och Örjan Hamrin på Dalarnas museum under tidigt 1980-tal igång en plan för ett Ekomuseum Bergslagen. Det handlade först om Västerbergslagen, men spred sig utmed Strömsholm kanal med omnejd ner i Västmanland. Eftersom vi delar samma historia slog sig sju kommuner ihop till en stiftelse för att med gemensamma krafter bevara, synliggöra och tillgängliggöra hyttplatser, gruvor, bruk, smedjor och mycket mer på plats i landskapet där det en gång hänt på riktigt.

Ekorådet träffas på Västanfors hembygdsgård

Ekorådet, företrädare för föreningar knutna till besöksmålen, träffades på Västanfors hembygdsgård i september 2013

Men nu då? Är Ekomuseum Bergslagen fortfarande aktuellt som arbetsform? Kulturarvets betydelse för en stark turistnäring är bekräftat och ett område för ett nästa steg för stiftelsen att samverka kring. Men frågan är om stiftarkommunerna vill göra det tillsammans, eller var och en för sig? Den frågan ska diskutera på en workshop den fjärde april i Fagersta dit stiftare, styrelse, tjänstemän, Ekorådet och föreningsliv kommer att inbjudas. Alla är varmt välkomna att delta i det viktiga samtalet om Stiftelsen Ekomuseum Bergslagens framtidsfrågor. Inbjudan kommer att skickas ut till berörda samt läggas ut på Ekomuseums webbplats.

Bergslagen, ett eldorado

För snart hundra år sedan.

För snart hundra år sedan såg Ludvika Tidnings förstasida ut så här.

Jag hälsade på hos kultursekreteraren i Ludvika, Susanne Eriksson. Hon hade några snart hundraåriga exemplar av Ludvika Tidning. Kastade ett öga och hittade snart något intressant att fördjupa mig i.

Den 2 maj 1919 återberättas i tidningen under rubriken Söderbärke att ”Bergslagens ärorika historia” hade varit  ämnet för en lika intressant som givande föreläsning förliden söndagskväll i Godtemplarlokalen i Nor.

Det var författaren Karl Larsson i By som besökt ”Logen” på inbjudan av härvarande föreläsningsförening. Så här står det att läsa:

” I raska drag och med fantasiens hjälp framställde talaren sitt ämne, börjande sin skildring av Bergslagen vid tiden före det någon historia blivit skriven och allt intill den sena tid stenkolen blev upptäckta. Med dem övertog England Bergslagens roll i fråga om järntillverkning. Huru primitivt utfördes ej järntillverkningsarbetet i Bergslagen som dock icke förty utgjorde ett verkligt Eldorado. I Beregslagen tjänades kovan, dess befolkning blev efter dåtida uppfattning ansedd som rik och mycket välmående. Det märkliga föredraget senterades av en lika talrik som tacksam publik.

Jag gillar verkligen det där med Bergslagen som ett Eldorad0! Ja som motvikt till ord som utflyttning och nedläggning och hjälpinsatser. Jag känner på mig att eldoradot kan var på gång igen, fast nu i en annan form. Kom igen Bergslagen!

Året som gick, en återblick

23 000 besök under 2013 på Ekomuseum Bergslagens blogg. Det är fantastiskt många tycker jag. Första halvåret skrev Christina Lindeqvist blogginläggen, från och med juli tog jag över. Många läser inte bara det aktuella utan går även tillbaka och läser tidigare bloggar. Kul. Tack alla läsare och välkommen att läsa vidare under 2014. Bloggen kommer även fortsättningsvis att handla om sån´t som händer, liv och rörelse kring Ekomuseum Bergslagens miljöer.

Here’s an excerpt:

The concert hall at the Sydney Opera House holds 2,700 people. This blog was viewed about 23,000 times in 2013. If it were a concert at Sydney Opera House, it would take about 9 sold-out performances for that many people to see it.

Click here to see the complete report.

Teatermaskinen är årets Västmanlänning 2013

Teatermaskinen i Riddarhytteskogen

Medeltidens skogsfolk i Riddarhyttan, gestaltade av Teatermaskinen sommaren 2013.

Stort grattis till Teatermaskinen som i december utnämndes till ”Årets Västmanlänning”. I somras besökte jag dem i Riddarhyttan för första gången och var då med om deras tvådagars drama i skogen ”Vi går en annan väg”. En mäktig upplevelse som inte går att beskriva utan helt enkelt måste – upplevas. Totalt tretton timmars föreställning glömmer man inte så lätt, det liksom går in i kroppen och stannar. Drama, musik, dans, ja all sorts konst med fantastisk skogsnatur som scen är verkligen ett bra sätt att berätta en historia om trakten vi kommer ifrån, om folket, hur man levde och överlevde i den här delen av Bergslagen.

Anders Olsson inleder "Vi går en annan väg"

Anders Olsson, här i Riddarhytteskogen, är producent och vd för Teatermaskinen.

Här är prismotiveringen: ”Med okuvlig tjurskallighet har ett underverk skapats mitt i skogen utanför Riddarhyttan. En teatermaskin byggd runt om och kring den gamla skolan i Skräppbo. Sedan starten 1997 har en gränslös verksamhet vuxit fram där teater är kärnan men också möten, forskning, utbildnings- och arbetstillfällen skapas. Området är ett nybildat Kulturreservat som kan och säkert kommer att utvecklas i oändlighet”.

Ekomuseum Bergslagen stöttar bokprojektet ”Vi går en annan väg”. En bok som bygger på teaterföreställningen och som vänder sig särskilt till elever i skolan men också till föreningsliv och alla andra med intresse för Bergslagens historia.

Gott nytt år

Mitt på blanka förmiddagen den 30 december.

Att solen är en stjärna syns ju tydligt genom kameralinsen.

Sådärja, nu är första halvåret med Ekomuseum Bergslagen tillryggalagt. Oj, det gick snabbt! Just nu är det nyårsafton och jag sitter hemma i soffan och tänker tillbaka. Det var högsommar när jag började med en rundresa i området. Hann ju inte med allt som sommartid går att ta del av vid Ekomuseum Bergslagens 61 besöksmiljöer men jag lovar, det finns nästan hur mycket som helst att upptäcka, i stort som smått. För första gången var jag med när valsverket i Karmansbo smedja drog igång. Det var en spännande föreställning. Det låter mycket när järn valsas och glödgat järn är hett och tungt, smederna svettades och publiken höll andan. En fika med kakor i skuggan under ekarna vid herrgården smakade sedan bra. Ja så där rullade sommaren på i järnets tecken. Röda jordens dag, Lapphyttan, Hammardagen, Flogbergsspelet, Trångforsdagen, Teatermaskinens föreställning. Under hösten koncentrerade jag mig på att träffa så många människor som möjligt inom de sju kommunerna, både tjänstemän och föreningar. Vilket stort engagemang för vår industrihistoria det finns! Verkligen något att ta fasta på. För även svårare saker finns att ta tag i och analysera. Redan vid stämman i maj kom besked från Hallstahammar att de inte ville fortsätta samarbetet inom stiftelsen, och på sensommaren kom samma besked från Fagersta. Det har resulterat i att det under vårvintern ska arrangeras ett seminarium, ett möte, där så många som möjligt ska diskutera mål och mening med stiftelsens verksamhet. Det ska bli mycket intressant! En nyhet 2014 är att vi återigen ska ge ut en tidskrift, men nu i form av ett magasin. Planen är att Ekomuseum Bergslagens magasin ska ”magasinera”  historia i ett snyggt och modernt format men också berätta om livet här och nu och vara en fin inspiration för besökare till de 61 besöksmålen. Temat för första numret blir Strömsholms kanal. Jag ser fram emot ett händelserikt 2014.

Källfallet återuppstår

Annica Eriksson från Grängesbergs byalag OCH Gigi Karlestedt från kulturförvaltningen i Ludvika

Annica Eriksson från Grängesbergs byalag och Gigi Karlestedt  kulturförvaltningen i Ludvika.

Ett litet mirakel! Det medfarna men charmiga och historiskt intressanta bostadsområdet Källfallet i Grängesberg räddas. Äntligen! Räddningen kommer från föreningen Grängesbergs byalag. Att rädda eller riva Källfallet har varit en fråga i mer än tio år, sedan området blev herrelöst. Från Ludvika kommuns sida har kulturförvaltningen arbetat för ett bevarande medan kommunledningen tänkt sig att rivning är enda vägen. Engagemanget och striden för områdets fortlevnad har varit en process med många inblandade och många åsikter.

Högra raden av hus

Den en raden av hus varav ett i förvandling.

Men det är först nu sedan Grängesbergs byalag tagit över ägandet  som det på riktigt börjat hända saker. När jag besökte Källfallet i början av december var 15 av de 22 husen sålda. Jag är imponerad av föreningen. Här kan man verkligen tala om ideella föreningars kraft och betydelse för utveckling. Länsstyrelse och Länsmuseum stöttar naturligtvis det fortsatta livet för Källfallet eftersom  området är unikt och klassat som ett riksintresse inom kulturmiljövården.

Under den gula putsen

De ursprungliga träfasaderna är intakta under den gula putsen.

Husen, som är tidstypiska arbetarbostäder byggdes 1896. Gruvarbetarna jobbade ju långt ner i berget hela dagarna därför skulle de bo högt med tillgång till mycket luft och ljus när de var lediga. Så var tanken när Källfallet byggdes. När man är på området slås man faktiskt av den perfekta placeringen av de 22 husen som i två rader löper över en kulle kantad av lövträd, dessutom nära till centrum. Jag tror att Källfallet inom kort är Grängesbergs stolthet.

Medalj för bevarandet av Engelsbergs bruk

Hyttplatsen vid Engelsbergs bruk

Hyttplatsen vid Engelsbergs bruk

För bevarandet av svenskt kulturarv har ägarna till Engelsbergs bruk, Antonia och Viveca Ax:son Johnson tilldelats Kungliga Patriotiska Sällskapets medalj. Engelsbergs bruk är en välkänd och välbevarad bruksmiljö, ja så unik att miljön är både byggnadsminne och ett världsarv. På området finns också ett arkiv där stora stora delar av Sveriges industrihistoria från 1900-talet bevaras och är tillgängligt bland annat för forskning.

Delar av Engelsbergs herrgård

Engelsbergs  bruks herrgård

Familjen som ägt byggnaderna i snart hundra år får medaljen och diplomet ”för långsiktigt arbete med bevarandet av bruket Engelsberg samt för att ha utvecklat Engelsbergsarkivet till ett av Sveriges största privata industrihistoriska arkiv”.

Ax-sson JohnssonKulturminister Lena Adelsohn Liljerot, som överlämnade medaljen, med Viveca och Antonia Ax:sos Johnson. Medaljörerna om medaljen: Det är en stor ära och med lika stor glädje som vi tar emot denna utmärkelse som vi också uppfattar som en erkänsla även för tidigare generationers framsynta insatser samt av alla de som arbetat och arbetar vid bruket och arkivet.

Ekomuseum Bergslagen gratulerar! Engelsbergs bruk är verkligen en pärla att besöka och med rötter ända ner i medeltiden är platsens historia en viktig del av Bergslagens historia.

Årsskrifter

En källa till kunskap

En källa till kunskap

Nu är det den tid på året då hembygdsföreningarnas årsskrifter är på gång. Här på bilden ett knippe av Gränge nr 44 som ges ut av Hembygdsföreningarna i Ludvika, Bärkebygd nr 34 Norr- och Söderbärke hembygdsföreningar, Finnmarken förr och nu årgång 25 som ges ut av Nils Holmdahl och Lars-Olof Herou och den helt nya Bygd och Bruk från Hembygdsföreningarna i Skinnskatteberg. Skrifterna är verkligen en källa till lokalhistorisk kunskap. Vilka fina julklappar!

 

Ullbagge till Bröd i Bergslagen

Eva Långberg ABF Dala Finnmark och Ullbaggen.

Eva Långberg på besök på Ekomuseum Bergslagens kansli med Ullbaggen.

I tisdags var det högtidlig ”Ullbaggegala” på Berns salonger i Stockholm. Sveriges nationella landsbygdsnätverk delade ut priser till årets bästa landsbygdssatsningar i Sverige. Ett av priserna ” Årets integrationssatsning ” togs hem av ABF Dala Finnmark. Eva Långberg, ledare för det vinnande projektet Bröd i Bergslagen hämtade priset på galan. Ullbaggen är nu integrerad i Ludvika med omnejd och väl omhändertagen. Bröd i Bergslagen kom igång  år 2010 och Ekomuseum Bergslagen var med och ansökte om de medel från Leader Bergslagen som sedan beviljades. Min företrädare Christina Lindeqvist och Eva Långberg gjorde tillsammans en inventering av vedeldade bakugnar i Ekomuseums Bergslagens område och Eva har sedan sett till att ugnar restaurerats och börjat användas, bröd  bakats och recept bytts. Människor från många olika länder har träffats runt bakplåtarna. Tänk ändå vilken stor betydelse bröd har för oss människor och hur lika brödrecepten är världen över.

Ullbaggen

Ullbaggen

Prismotivering: Ett projekt där den svenska kulturtraditionen med bak i vedeldad ugn är platsen för möten mellan människor. Gamla och nya brödrecept från hela världen byts och utvecklas samtidigt med både kunskaper och erfarenheter. Projektet har lett till nya kontakter mellan gamla och nya svenskar och på så vis byggt upp nätverk i bygden.