Öppet samtal om Ekomuseum Bergslagen

deltagarna lyssnar

Deltagarna  i open space lyssnar till spännande föredrag innan diskussionerna tar vid.

Äntligen var det dags. I fredags hölls open space, öppet samtal, om Ekomuseum Begslagen och framtiden. Vi blev 48 stycken som kom till Barken konferens och vi som var där blev en dynamisk och blandad  grupp med personer från styrelsen, andra intresserade politiker, folk från föreningar, tjänstemän och kulturintreserade. Vi samlades redan på morgonen och samtalade tills långt in på eftermiddagen.

Jan Lundin

Jan Lundin gav färska siffror från turistnäringen som är en växande näring.

Först bjöds två inspirerande föredrag. Jan Lundin från Rese- och Turistnäringen i Sverige pratade om turistnäringen och kulturmiljöernas beroende av varandra.

professor Christer Gustafsson

Christer Gustafsson berättade om kulturdriven samhällsutveckling

Professor Christer Gustafsson från Uppsala Univeritet pratade om kulturmiljövårdens funktion som viktig kugge i samhällsutveckling. Han gav talande exempel från Halland och Polen som inspirerade.

Pernila Luttrop såg till att vi pratade om j

Open Space Technology bygger på engagemang och ansvar, som hänger ihop, inledde Pernilla Luttrop.

Pernilla Luttrop som var dagens samtalsledare höll ihop och strukturerade själva samtalen. Alltså,  alla som kände för det fick tillfälle att lyfta och prata om just sin fråga.

solen sken och frågorna yrde

Solen sken och frågorna yrde hit och dit även utomhus.

Tretton större frågeställningar kom fram och diskuterades i olika grupper under dagen. Gruppsamtalen som rapporterades in kommer att sammanställas och skickas till alla deltagare samt läggas ut på Ekomuseum Bergslagens webbsida.

Innan dagen avslutades erbjöds vi att på var sin liten lapp ge ett mycket kortfattat förslag på vad nästa steg för en utveckling av EmB på skulle kunna vara. 38 lappar med förslag lämnades in, ibland med bara ett ord. Här kommer en sammanställning av dem och jag har delat in dem i några olika kategorier.

Marknadsföring: 1Hoppas att alla kommer fatta EmB:s värde som annonsplats,Information på fler nivåer och samarbete med andra aktörer, 3Marknadsföring.

Organisationen, uppdrag och tydlighet: 4Direktiv inom egna kommunen, 5Nystart, 6Nystart, 7Det måste kanske ske en omstart, 8Göra ett omtag, 9Det måste ske en omstart, 10En ny organisation, 11Omstart, 12Nystart för stiftelsen genom uppdaterade stadgar eller direktiv, 13Se över organisationen och relationer, 14Behåll stiftelseformen, utveckla en uppdragsfinansierad verksamhet, 15Tydlighet, 16Tydliga och avgränsade direktiv, 17Nästa steg: tydligare gemensamma mål för ägare, stiftare och ideella, 18Ägarna (alla) måste träffas och göra klart svaret på frågan, 19Vill vi att Ekomuseum Bergslagen ska var kvar, 20Skapa förutsättning för en förnyelse utifrån Ekomuseum Bergslagens grundtanke, 21Avveckla stiftelsen börja på ny kula, 22Att ägarna pratar ihop sig om verksamhetens mål.

Utvecklingsförslag/konkret: 23Ett närmare samarbete med Strömsholms kanal, 24Utveckla till ett kompetens/innovationscenter, 25Kulturdriven utveckling i Bergslagen i samverkan med andra aktörer och sektorer, 26 Att utvecklas genom samarbete med andra ”Bergslagsorganisationer” t ex Intresseföreningen Bergslaget och Hållbara Bergslagen m fl.

Utvecklingsförslag/ övergripande innehåll: 27Kompetensspridning, 28Skapa gemenskap.

Undersökande: 29Analys som Christer beskriver, 30Ett utvecklingsprojekt lett av Christer Gustafsson, Uppsala universitet, 31Ge Christer i uppdrag att göra en översyn och rapport om vilka värden som finns i EmB totalt sett, 32En analys av typ ”Hallandsmodellen” som Christer Gustafsson presenterade, 33Att inventera alla initiativ som verkar för ett hållbart Bergslagen – och stödja samverkan i detta kluster/ Per Angelstam SLU.

Samförstånd: 34Styrelsen samlas och bearbetar all information och alla tankar, 35Återkoppling från 4 april till nämnder och förvaltning, 36Att kommunernas tjänstemän och politiker på något sätt förstår var EmB är och kan leda till, 37Efter sammanställningen av rapporterna finns underlag som alla ska kunna kommentera efter det bör nästa steg ge sig, 38Att ägarna pratar ihop sig om mål med verksamheten.

 

 

 

Spår av livet i Lövmarken

En skylt som berättar att det bott folk här

En skylt som påminner om att människor bott här.

Bergsmansbygds Ingemar Udd arrangerade ett studiebesök till Lövmarken, en plats på skogen i trakten av Larsbo och jag passade på att följa med. Det var vitt på marken av nattens snöfall när jag gav mig iväg på skogsvägarna som bitvis var både leriga, spåriga och oändligt långa och många.  Efter en evighet, (kändes det som) var vi framme i Lövmarken, en vacker plats i högt läge, öde men med stor utstrålning och mycket historia.

Lövmarken i början av 1900-talet

Lövmarken i början av 1900-talet.

Eftersom ja vuxit upp i Söderbärke känner jag till Lövmarken genom Trefaldighetskällan där jag varit fler gånger och druckit källvatten. Söderbärke hembygdsförening håller källan tillgänglig och gör ibland utflykter dit på våren. Det är en gammal tradition att folk samlats där på trefaldighetsnatten för att dricka ur källan vars vatten ska ha stärkande effekt. Lövmarken ligger nära källan.

En trapp

Enensam  trapp säger mer än tusen ord.

Av bebyggelsen är inte mycket kvar. Hade inte Ingemar Udd med vänner varit med hade jag inte fattat någonting, jo kanske anat. Men med lite hjälp ser man mer. Naturen tar över snabbt och spåren efter byn och människorna finns tydligt när man en gång upptäckt dem.

en fornlämning värd att tänka lite kring

En fornlämning värd att tänka lite kring.

Runt gårdarna var det öppet med odlad mark och ängar. Nu har naturen tagit tillbaks det folket gjorde till sitt, men spåren är där för den som kan tyda. Ofattbart mycket arbete  finns dokumenterat bara  i en stengärdesgård som ringlar sig fram i naturen som en installation.

hus för hö

Ett hus för hö.

Skogen är på väg att överfalla den lilla höladan från  kanske 1600-talet men nu ska den räddas. Räddningsinsatser har gjorts tidigare men nu är både myror och granar på god väg att ta över. Och visst är det viktigt att ha dokument kvar från tidigare människors liv, hur ska man annars få perspektiv på sig själv, här och nu.

urgammal sälj

Lennart Stålberg hukar under urgammal sälg.

I trakterna kring Lövmarken finns också spår från den skogsfinska invandringen. Platsernas namn berättar om det och en bit bort tittar vi på Trollugnen, en plats eller som en liten grotta med speciell magisk kraft och jag tänker att den kanske har sina rötter i det finska arvet. Till sist kommer vi till en nästan parklik skog. Det är planterade granar på rad. Det hugger lite i hjärtat att tänka på allt liv och arbete som pågått i byar på skogen och att minnet av det så snabbt kan utplånas. Stort tack till Bergsmansbygd och Söderbärke hembygdsförening som med gemensamma tag kommer att hålla minnet och dokumenten vid liv ett tag till.

Gran planterad på de gamla åkrarna

Granlaplantering på de gamla åkrarna.

Norberg runt med Kazuoki Ohara

Kazu och Pim

Professor Kazu Ohara lyssnar och noterar allt som  Pim berättar vid Nya Lapphyttan i Norberg.

I går gick färden vidare tillsammans med professor Kazu Ohara från Japan till en rad besöksmål i Norbergstrakten. Mellan de olika stoppen berättade han intressanta saker. Han bor i Tokyo som till ytan är ungefär lika stort som de sju kommunerna i Ekomuseum Bergslagen tillsammans. På den ytan bor 12 miljoner människor i Tokyo och i Ekomuseum Bergslagens område cirka 85 tusen. Lite skillnad. I Japan finns omkring 80 olika ekomuseer och han är själv engagerad i flera av dem och arbetar gärna efter Ekomuseum Bergslagens modell med stora ideella nätverk. I Norberg fick vi fin guidning av Ing-Marie Pettersson Jensen, det vill säga Pim. Efter besöket på Nya Lapphyttan och den otroliga historien om att bygga ett nytt Lapphyttan för att kunna prova på medeltida järnframställning öppen för alla att ta del av så packade vi in oss i Pims fyrhjulsdrivna bil och drog ut på guidad tur runt sjön Noren.

Vid Klackberg

Laven vid Klackbergs gruvfält dekorativ byggd fasad av slagg.

Vid Klackberg gruva klev vi ur och beundrade den nästan osannolika slaggstensbyggnaden. Unik så det förslår. Borde lätt kvalificera sig till en byggnadsminnesförklaring.

I Torshammars verksatd

I Torshammars verkstad berättade Pim om vad som tillverkats här i form av kranar, rör, prydnadssaker och allt annat man kan tänka sig av metall.

Vi körde vidare till Torshammars verkstad. Här har tiden stannat. Allt står kvar orört sedan den dag 1983 då verkstaden stängdes, som om arbetarna bara gått hem för dagen.

Kazu Ohara

Kazu Ohara, Anita Helgesdotter och Marie Bjerndal på trappan till Ferdinand Bobergs kapell i Norberg.

I Norberg fick vi tillfälle att se den enda byggnaden i Västmanland ritad av den kände arkitekten Ferdinand Boberg.  Marie Bjerndal och Anita Helgesdotter tog emot och fixade så att vi kunde komma in. Det lilla kapellet är en riktig pärla och arkitekten Boberg har format precis allting, in i minsta inredningsdetalj. Ett konstverk.

fönster

Ett av fönstren i Ferdinand Bobergs kapell.

De färgade glaset släpper in ljuset så att det riktigt lyser. Det är sällan man upplever en byggnad så helgjuten. Ferdinand Boberg hade många stora uppdrag i Sverige, två av dem var NK- varuhuset och den så kallade LO-borgen i Stockholm. På äldre dagar ägnade han sig bland annat åt att dokumentera delar av Bergslagens gruvhanteringen. Ferdinand Boberg växte upp i Norberg där hans far var gruvfogde.  Vi körde förbi hans barndomshem som tråkigt nog är helt förfallet och övergivet. Det var spännande även för mig att bli guidad. Professor Kazo Ohara drar idag vidare till Gävle och Sandviken där han ska träffa Erika Åberg från Järnriket och Gävleborgs länsmuseum. Han ska bland annat titta på arkitekten Ralph Erskines byggnader som satt prägel på det moderna Bergslagen.

Källfallet fick besök från Japan

Besök från Japan

Från vänster: Professor Kazu Ohara, Birgitta Karlestedt och Annica Eriksson Jansson

Ekomuseum Bergslagen är känt inte bara i närområdet. Idag har vi haft besök av professor Kazu Ohara från Japan. Han har besökt Bergslgen flera gånger tidigare, senast i april förra året, och är mycket intresserad av ekomuseer, och av hus. Kazu är arkitekturprofessor och knuten till Yokohama universitet. Att ett bostadsområde som Källfallet i Grängesberg, som stått tomt och herrelöst i tio år, är på väg att återuppstå med hjälp av en lokal förening, det tycker han är värt att lägga märke till och att besöka. Och jag instämmer.

Fasaden tas fram

Ursprungliga fasaden tas fram.

Vi tog en promenad genom området, trots bitande kallt marsväder. Av de 22 husen är det bara fyra stycken som fortfarande inte är sålda. På ett av husen påbörjades för ett par dagar sedan nedknackning av fasadputsen. Under putsen som går snabbt att få bort ligger originalpanelen kvar från 1896, i oskadat skick. Alla 22 husen ska återfå sin ursprungliga faluröda träpanel, det ingår i överenskommelsen när man köper ett hus. Invändigt kan man vara mer fri vid renoveringen. Vi fick sedan komma in i ett av husen som redan är bebott. Och visst är det trivsamt.

nymålad fasad med nytillverkat överstycke enligt tidig förlaga

Nymålad ursprunglig fasad och nytillverkat överstycke på fönstren enligt tidig förlaga.

Stefan som renoverat och redan flyttat in säger att hans hus var ett av de sämsta med bland annat vattenskador, men ändå ett hus med bra och gedigen stomme och inga större problem att iordningställa.

Kök Stora hagen

Kök i museet i Stora Hagen

Källfallet och Stora Hagen är två områden i Grängesberg som byggdes för gruvarbetarfamiljerna och det var fyra lägenheter i varje hus . Här två bilder från Museet i Stora Hagen som visar hur de små lägenheternas kök kunde sett ut 1905 och 1960. Museet är för tillfället öppet varje dag fram till klockan två.

KökStora hagen

Kök i museet i Stora Hagen.

Upplev Finnskogen

Fyra tillfällen att lära om skogsfinska kulturen

Vill du lära dig något om den skogsfinska kulturen då ska du ta tillfället i akt den här våren att haka på fyra innehållsrika studiecirklar, eller snarare upplevelser. Den 19 mars handlar det om historik och det är Lars-Olof Herou som berättar och den 16 april får du prova på hantverk med Britt-Marie Hägerman – det är bara att stiga på in i  ABF:s lokaler i Ludvika och vara med. När det gäller utflykterna, i maj till Rikkenstorp och rundturen i juni,  så krävs det dock en föranmälan. Anmäl dig till ABF Dala Finnmark 0240-180 60. UPPLEV FINNSKOGEN är ett samarbete mellan Ekomuseum Bergslagen och ABF Dala Finnmark.

 

 

Kvinnliga förebilder finns

En bok om kraftfulla och företagsamma kvinnliga förebilder

 Alla borde läsa Järnladies, den fyller ett tomrum i den svenska historieboken.

Fick ögonen på en intressant artikel i Dagens Nyheter i fredags (den 28 februari) skriven av bland andra Alexandra von Schwerin. Artikeln handlar om en vit fläck i historieböckerna. Jamenvisst. Musikhistoria, konsthistoria, litteraturhistoria, brukshistoria – var är kvinnorna? Saken är den att de företagsamman, kreativa och framgångsrika kvinnorna naturligtvis finns, men de syns inte. Jag håller med författarna i artikeln i DN, det är hög tid att skriva nya historieböcker. Ett litet bidrag har redan sett dagens ljus och det är boken Järnladies – från arvtagerska till kolarhustru, utgiven av Ekomuseum Bergslagen för ett par år sedan. Boken är en riktig pärla, faktiskt ett helt pärlhalsband fullt av kreativa, kraftfulla, företagsamma, fattiga och rika kvinnor ur historien alla på något sätt knutna till Bergslagen. I artikeln i DN nämns Ebba Brahe som en av de få kvinnor som funnits med i historieböckerna, men då endast beskriven som Gustav II Adolf ungdomskärlek.

Exempel på en kvinna som bland annat drev bergsbruk i Bergslagen

Exempel på en kvinna som bland annat drev bergsbruk i Bergslagen och  som var en viktig aktör i den svenska ekonomiska utvecklingen på 1600-talet.

Men i Järnladies kan man faktiskt läsa om Ebba Brahes och ytterligare 26 kvinnors  gärningar som haft betydelse för samhällets utveckling. Boken borde naturligtvis gå raka vägen till skolornas läromaterial. I morgon ringer jag skolbiblioteken och erbjuder den.

Lilla museiskolan

Torsten, Lovisa och….

Torsten, Lovisa och Anette arbetar med föreningen ArbetSam

Är du aktiv i en ideell förening som arbetar med ett arbetslivsmuseum? I så fall kan du passa på att anmäla dig till ”Lilla museiskolan” under två dagar 25-26 april i Hallstahammar. Lilla museiskolan kommer till fler platser i Sverige, men den första är förlagd till en miljö i Ekomuseum Bergslagen, närmare bestämt Kanalkaféet på Skanzenområdet i Hallstahammar. Det handlar om en inspirationskonferens med föreläsningar inom områdena museipedagogik, marknadsföring, föremålsvård, bemötande, utställningsteknik, alltså konsten att utveckla ett museum.

Kjell Nordeman

Kjell Nordeman från ArbetSam arrangerar Lilla museiskolan

Det är föreningen ArbetSam som arrangerar Lilla museiskolan och för Ekomuseum Bergslagens del är det finfint att det första tillfället förläggs i Ekomuseums område som också kommer att stötta de föreningar som är besöksmål i Ekomuseum Bergslagen  och som vill  delta.

Kursen tar emot ett trettiotal deltagare per gång och det är principen först till kvarn som gäller. Anmäl dig senast 30 mars till: kjell.nordeman@arbetetsmuseum.se

Vad är ett arbetslivsmuseum? Jo ett arbetslivsmuseum bevarar, brukar och berättar om industrisamhällets kulturarv ur många olika perspektiv och det finns inte mindre än 1 400 arbetslivsmuseer i Sverige och cirka 500 av dem är medlemmar i ArbetSam, flera av dem är besöksmål i Ekomuseum Bergslagen.

Ett typiskt arbetslivsmuseum

Typiskt men unikt arbetslivsmuseum: Gruvmuseet på Ludvika gammelgård

Skor som användes av arbetare som byggde Strömsholms kanal

Unika föremål i ett arbetslivsmuseum: skor använda vid bygget av Strömsholms kanal

Cyrillus Johansson i Fagersta och Ludvika

Cyrillus plan för korsningen Faluvägen-Grangärdevägen

Cyrillus Johanssons eleganta planförslag från 1939 för järnvägsövergång och korsningen vid Hammarbacken i Ludvika, som med en modern lösning skulle bevarat bruksområdet intakt.

Det finns flera arkitekter som satt sin prägel på våra bruksorter under 1900-talet men Cyrillus Johansson, 1884-1959, är kanske den som med sitt karaktäristiska formspråk och mängden byggnader påverkat orterna Fagersta och Ludvika allra mest.

Arkitektkontoret fanns i Stockholm men han arbetade över hela Sverige och  han var mycket produktiv. Han är känd för sina påkostade och monumentala verk som till exempel Värmlands museum och Årstabron i Stockholm men ritade även villor och affärs- och hyreshus, inte minst i huvudstaden.

Cyrillus Johansson var klassiskt skolad, naturligtvis påverkad av sin tid men han föll aldrig riktigt för tidens stora formideal, funktionalismen. Byggnaderna han ritat är traditionella och ändå mycket moderna.

Under åren 1931-41 var Cyrillus Johansson stadsarkitekt i Ludvika och samtidigt flitigt anlitad av Fagersta Bruk. Under de tio åren skapade han många för stadsbilden viktiga hus på båda platserna samt även en byggnad i Smedjebacken. Cyrillus Johansson gillade även stadsplaner och på uppdrag av Fagersta Bruk upprättade han den byggnadsplan som formade Fagersta efter stadsbildningen 1944.

Till de häftigaste byggnaderna han gjorde i Ludvika och Fagersta tycker jag man kan räkna till exempel Fagersta Bruks AB:s huvudkontor (1939) som när det invigdes var ett av Sveriges största och mest moderna kontor och Ludvika stadshus (1937) ett verkligt landmärke. Exempel på andra byggnader i Ludvika är affärs- och bostadshus efter Storgatan, Saga-biografen, och järnvägsstationen och i Fagersta  till exempel gamla brandstationen och Brukskyrkan med klockstapel i Vilhelminaparken.

Stor arkitektkonst som det här ska man vara rädd om, tycker jag, restaurera med vördnad. Om man tänker bort Cyrillus gärning i Ludvika och Fagersta  blir det inte mycket kvar att skryta med i stadsbilden. Cyrillus Johansson satte ny prägel men förstod småstadens och bruksortens karaktär.

Om Cyrillus Johanssons verksamhet i våra trakter kan man läsa bland annat på www.fagersta.se och i en skrift av Ann-Marie Gunnarsson utgiven av Ludvika kommun 2010. Anita Stjärnlöf-Lund har skrivit om Cyrillus Johanssons museum Soltemplet i Karlstad och Cyrillus Johansson från Askersund till Östersund.

Viktigt samtal om Ekomuseum Bergslagens framtid

Fredagen den 4 april bjuder Stiftelsen Ekomuseums Bergslagens styrelse in till en workshop om verksamhetens framtid. Ett tillfälle för stiftarkommunerna, styrelse, tjänstemän, föreningar och ideella att träffas och diskutera verksamhetens betydelse, framtida mål och inriktning. Medverkar gör Jan Lundin vd för Rese- och Turistnäringen i Sverige om kulturarvets betydelse för turismen som är Sveriges framtidsnäring och professor Christer Gustafsson om kultur som kreativt kraftfält. Därefter diskussioner i grupper om stiftelsens uppdrag och fortsatta aktualitet. Boka 4 april. Inbjudan med program kommer att skickas ut till stiftarkommunerna, styrelsen, ekorådet och tjänstemän.

 

 

Ekomuseum Bergslagen då och nu

Att vara eller inte vara i samverkan är frågan några av Ekomuseum Bergslagens stiftare ställer sig, närmare bestämt Surahammar, Hallstahammar och Fagersta.

Ett industrihistoriskt kulturarv visas

Ett industrihistoriskt kulturarv visas för publik varje sommar i Karmansbo smedja, en föreställning med hetta.

Varför ett ekomuseum? Stiftelsen bildades för 24 år sedan. Då var det angeläget att rädda det industrihistoriska arvet som sakta men säkert förföll. På Länsmuseerna i Dalarna och Västmanland insåg man att det  liksom  hundra år tidigare varit viktigt att bevara allmogens kulturhistoria åt eftervärlden så var det nu hög tid att ta tag i dokument från den epok som handlat om industrialiseringen och som gett Sverige en rejäl skjuts framåt i utvecklingen. Det viktigaste området för den historiken är Bergslagen.

Örjan Hamrin, Ekomuseum Bergslagens skapare.

Örjan Hamrin, Ekomuseum Bergslagens skapare.

Med inspiration från bland annat Frankrike och England drog Erik Hofvrén och Örjan Hamrin på Dalarnas museum under tidigt 1980-tal igång en plan för ett Ekomuseum Bergslagen. Det handlade först om Västerbergslagen, men spred sig utmed Strömsholm kanal med omnejd ner i Västmanland. Eftersom vi delar samma historia slog sig sju kommuner ihop till en stiftelse för att med gemensamma krafter bevara, synliggöra och tillgängliggöra hyttplatser, gruvor, bruk, smedjor och mycket mer på plats i landskapet där det en gång hänt på riktigt.

Ekorådet träffas på Västanfors hembygdsgård

Ekorådet, företrädare för föreningar knutna till besöksmålen, träffades på Västanfors hembygdsgård i september 2013

Men nu då? Är Ekomuseum Bergslagen fortfarande aktuellt som arbetsform? Kulturarvets betydelse för en stark turistnäring är bekräftat och ett område för ett nästa steg för stiftelsen att samverka kring. Men frågan är om stiftarkommunerna vill göra det tillsammans, eller var och en för sig? Den frågan ska diskutera på en workshop den fjärde april i Fagersta dit stiftare, styrelse, tjänstemän, Ekorådet och föreningsliv kommer att inbjudas. Alla är varmt välkomna att delta i det viktiga samtalet om Stiftelsen Ekomuseum Bergslagens framtidsfrågor. Inbjudan kommer att skickas ut till berörda samt läggas ut på Ekomuseums webbplats.