Johan Ahlbäck har förärats ny utställning

Idag besökte jag Anna Falkengren, kulturchef i Smedjebacken. Hon visade mig Ahlbäcksalen i biblioteket, där utställningen om Johan Ahlbäck har förnyats helt och det är Ann Olander på Dalarnas museum som gjort jobbet. Rummet har blivit vackert! Och Johan Ahlbäck stiger fram som en alldeles ny och mer intressant konstnär då jag nu ser bredden i hans uttryck. Att han målat mycket expressivt, det vet jag sen förut, det är han mest känd för. Här finns nu tre delar att betrakta. En med ljusblå bakgrund som skildrar ungdomen, förhoppningarna och utbildningen. En med röd bakgrund som skildrar det hårda livet därefter med svårigheterna att överleva på måleriet. Och en med gul bakgrund där hans konstnärskap någorlunda har satt sig, han har fått en ateljé och kanske ett litet lugnare liv med särbon Svea och det är nu paret reser ut i Europa. På alla fotografier ses han arbeta med penna, pensel, papper, duk. Han var nog besatt av att teckna och måla. Det känns så. Han lär ha talat snabbt och tecknat lika snabbt. En otålig rastlös själ, som aldrig slog sig till ro och bildade familj utan plågades av demoner och levde säkert med stor oro i kroppen.

Johan Ahlbäck föddes 1895, började arbeta vid valsverket när han var åtta år. Det är sant! Barnen var tvungna att bidra till familjens försörjning, så var det bara! 1908 arbetade han heltid. Då var han 14 år. Det dröjde några år innan han tog mod till sig och följde den inre rösten och den begåvning han hade. Säkert pockade det på starkt. Det blev Stockholm och en fin utbildning på Konstakademin. Sen återvände han till Smedjebacken och målade arbetet i järnindustrin. Det blev stora lysande expressiva målningar och teckningar av arbetet i valsverket, som ingen kan undgå att påverkas av. Det är styrka han förmedlar. Men där finns också milda målningar och naturmotiv, kanske en slags försoning med de hårda villkor han smakat.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *