månadsarkiv: mars 2012

Fikabesök på kansliet med kulturprat

Idag tittade min ordförande Ingvar Henriksson in på kansliet, fick sig en kopp kaffe och sen pratade vi igenom vad vi har framför oss och det är ju en del. Det tornar liksom alltid upp sig på vårkanten för att sen plana ut mot höstkanten. Och det är knappt man hinner med allt! Lustigt det där, har tänkt på det många gånger. Men jag har ju som motto: det är bara att bita ihop och stå på! Och den tanken hjälper faktiskt.

Nu är det den stora kulturutredningen som är på gång för Dalarnas del. Alla län ska ju göra en regional kulturplan. Västmanland har redan gjort sin och den hittade vi på Landstingets hemsida, www.ltv.se och skrev ut ett ex till oss var. Den gillade vi för där står det mycket om museerna i Västmanland och om Ekomuseum Bergslagen. Väldigt bra skrivet, tydlig och välstrukturerad, ja vi nickade ikapp och läste i varsitt exemplar.

Därefter tittade vi i Dalarnas förslag och den var svårare att ta till sig, den ska diskuteras i Avesta den 20 mars och vi har den på remiss till 7 maj. Då ska vi svara något. I förslaget står det inte många ord om Ekomuseum Bergslagen, ja vårt namn finns med som ett av Dalarnas sex större museer – övriga är Zornmuseet, Carl Larssongården, Husbyringen, Framtidsmuseet och Siljansfors Skogsmuseum. Ja, vi sex blev nämnda vid namn men mer står det just inte om oss vad vi kunde se.

Dalarna har visserligen 389 museer och är därmed Sveriges museitätaste län! Men den här planen beskriver bara två museer: Dalarnas museum 3 st A4-sidor och Mentalvårdsmuseet i Säter 2,5 st A4-sidor, sen tog kulturplanen abrupt slut på sidan 75 …. det är nåt som inte stämmer….. vad har vi missat… ?? …återkommer i ärendet!

Vårdofter…. kan vara röklukt

En och annan har börjat elda så smått, marker och trädgårdar ska rensas och skräpet eldas upp. Det är på gång och känns vida omkring när så sker, näsan fylls av rök och det luktar vår och själen fylls av en obestämbar förväntan!

Jag sitter med en trave böcker och artiklar, allt ska läsas mer eller mindre noggrant, jag ska skriva en jobbtext och behöver lite kött på benen. Påminnelser. Repetitioner. Något nytt oförväntat. Och något som sätter fart på tankarna, som jag hoppas kommer att flyga fritt för att sen fångas in och stoppas på plats. Vi får väl se om nåt lossnar.

Sen väntar årsberättelsen på att formas till med bilder, det tar sin lilla tid och det måste bli en aptitlig förpackning att skicka ut till årsstämmans deltagare för då är det roligare att titta i den. Jag vill ju ha den bläddervänlig.

Men i allt man gör måste man rensa, precis som när man rensar ute i markerna. Det störande måste bort hur mycket man än gillar det, joo men visst, man håller hårt i sina älsklingar in i det sista – vare sig det är bilder, ord eller kanske till och med buskar, kvistar och ogräs. Och nånstans känner man så väl när något stör, när saker måste bort, eller hur? Det liksom gnager… som att få nåt skräp i ögat…och då får man gå på den känslan. Nu ska jag sluta störa er!!

Vildmarksmässan i full gång

Den börjar idag, på självaste Kvinnodagen och håller på till och med söndag 11 mars. Jag fick ett påminnelsemejl igår och det på grund av att projektet finnskogarna.com dels har gjort om sin hemsida se här! som blev jättesnygg (!!) och informationsrik och dels står de allihop i egen monter på Vildmarksmässan i Stockholm, Älvsjö, se här! Ni som är intresserade av naturupplevelser och äventyr bör absolut bevista mässan i Älvsjö, det är bara ett hett tips! Och Sveriges finnmarker har mycket att erbjuda.

Ekomuseum är med på ett hörn i finnskogsprojektet med vårt finnmarksområde i norra Ludvika kommun. Det är ett underbart naturområde med fina byar och gårdar väl värda inte bara ett besök utan flera. En enda gång hittills har jag varit på det urgamla finnbostället Skifsen, som en ideell förening i Fredriksberg håller på att bygga upp med hjälp av gamla kartor och beskrivningar och där Susanne Andersson finns med i förgrunden. Hon är även projektledare i finnskogarna.com. Och innan vi hittade dit… ja, bara det var ett stort äventyr! Sista biten fick man gå på en skogsstig och sen kommer man fram till ett näs vid en stilla sjö och där hade de bränt ner skogen i bästa svedjebruksstil några år tidigare. Strax intill hade de nu byggt upp en riktig finnstuga, en finnbastu, jag tror det kan kallas för pörte. Där kan man både bo och basta på finnskogsvis och sen hoppa direkt i sjön. Och väl där så serverades vi den godaste traditionella maträtt man kan tänka sig: motti (skrämjölsgröt) med stekt rimmat fläsk, fläskspad och lingon. Det var bättre än kolbullar!!

Nog finns det planer på att införliva denna magiska plats i Ekomuseums samling när vi nästa gång gör en så kallad objektsinventering. Det blir väl om ca 4-5 år kanske. Joo, i finnskogarna lurar många överraskningar….

Gruset ska bort!

Ja, här går dagarna. De flyger fram. Har varit borta en vecka, sportat i Jämtland, åkt skidor på sjön, gått i skoterspår i skogen men jobbat samtidigt, jodå. Mycket snö var det där men här ojoj, bara på den här veckan har marken förbytts från snömoddig is till sopade ytor. Det gick i rasande fart. Gumman Tö har gjort ett gediget jobb. Här på Ludvika Gammelgård sopas det nu för fullt och DET är ett säkert vårtecken, jag letar såna nu och njuter av ljuset som kommer starkare för var dag.

Jo, man känner sig riktigt upplivad, saven stiger även i oss människor. Och här i Ludvika sjunger talgoxen tvåtonigt, det vill jag bara påpeka, därför att i bullriga miljöer som Stockholm t ex har den nu lagt sig till med entonig sång, en enda ton upp och en ner. Men här är det två toner upp och en ner, precis som det alltid var förr, har ni tänkt på det?? Fåglar ändrar sina toner efter behov, de vill ju höras vida omkring.  Ludvika är fortfarande en plats där den riktiga gamla sången duger fint och det gör mig glad. Ah, såna småsaker, va….. men även de små detaljerna ska inte underskattas, nej det lilla betyder mycket. Snart dags byta bloggbild också, den ser lite för vintrig ut, minst sagt. Ja, men nu måste jag knoga på med mina bestyr, hejhej.

Teatermaskinen i Riddarhyttan

Ja, jag höll på att ramla baklänges, det är alldeles sant. Jag var där för en dryg vecka sen och tittade på Teatermaskinen. Vi körde ut i skogen på en slingrig liten moddig grusväg, passerade en gammal gruva och några gamla gruvbostäder och småhus (Källfallet) och så bara skog, just så som det är i Bergslagen. Stenig, bergig barrskog med några tjärnar här och där och åsbildningar och sand mellan varven. Där vid vägens ände ligger det ett gammalt skolhus, Skräppbo skola, ja klart att de gick i skolan i byn som ligger kvar runt den gamla gruvan. Men nu hör skolhuset till Teatermaskinen som i sig är den märkligaste företeelse, vars verksamhet jag hört mycket talas om, men där jag aldrig har varit förrän nu. Och – som sagt – det var närmast en chock att se detta väldiga bygge och med inbyggt skolhus!! Läs om Teatermaskinen här!

Nästa vecka ska jag träffa upphovsmannen och visionären Anders Olsson, han kommer till kansliet i Ludvika och han har något på hjärtat som han ville tala med mig om, jag bara anar…. det är något med levande historia och vandringar, nåt med rollspel, kanske nåt med landskapet – det där istida som så starkt präglar Riddarhyttan. Hm, vi får se! Det ska bli intressant att träffa honom.

Jag skrev om Teatermaskinen i senaste Ekobladet som nu i dagarna lagts upp på hemsidan och skickats ut via mejl till dem som så önskade. Och här kan ni läsa Ekobladet nr 1-2012 om ni vill, ni hittar länken uppe i högra hörnet på vår hemsida.