månadsarkiv: februari 2012

Det vilda Bergslagen!

Det kom ett mejl häromdagen med information om sånt som händer i vårt vilda landskap. Det en gång så skogfattiga industrilandskapet har idag blivit betydligt vildare. Skogen har vuxit upp och ibland till och med över den gamla industrin, som dolts under mossor och i buskage. Det är ganska så igenvuxet på sina håll och det passar de vilda djuren. Här finns nu gott om rovdjur som varg, björn och lo och här finns fina älgmarker.

I Ekomuseum utanför Skinnskatteberg ligger Kolarbyn, ett vandrarhem där man bor i riktiga kolarkojor, www.kolarbyn.se.  Kolarbyn är även utgångspunkt för naturvandringar och viltsafaris som arrangeras av företaget Wild Swedenwww.wildsweden.com och drivs av eldsjälen Marcus Eldh (passande namn!). Det är så roligt att följa företagets utveckling. När jag kom hit för snart tio år sen så hade Marcus precis tagit över Kolarbyn och satt igång med ett osannolikt projekt: göra det till ett vandrarhem med älgsafaris. Det gick mot alla odds! Vad beror sånt på? Jag har frågat mig det många gånger. En sällsam kombination av entreprenörskap och personlighet? Ja, så måste det vara…

Kolarbyn är oftast fullbelagd, folk kommer från hela världen för att både bo och följa med Marcus och hans naturguider ut i skogen på exkursioner. Nu har han släppt Kolarbyn till lika driftige Andreas och de båda företagen utvecklas hand i hand och i rask takt. Det händer alltid mycket roliga saker i och kring Kolarbyn, som blev ett besöksmål i Ekomuseum 2009. Och Kolarbyn blev också ett STF Vandrarhem ungefär samtidigt. Det handlar förstås om ekoturism som tycks växa lavinartat över hela klotet. Naturen!! Ja, naturen och det naturliga är hetare än nånsin som det känns.

Här är Marcus nyhetsbrev

Isande vindar

Maj Hirdman (1888-1976) växte upp i Norberg. Hennes föräldrar brevväxlade i flera år under de perioder de tvingades att leva åtskilda pga arbete på annan ort. Foto Ernst blom. Västmanlands läns museum.

Maj Hirdman (1888-1976) växte upp i Norberg. Hennes föräldrar brevväxlade i flera år under de perioder de tvingades att leva åtskilda pga arbete på annan ort. Foto Ernst blom. Västmanlands läns museum.

Den ryska kölden! Var ute en lång sväng nu i helgen och det bet verkligen i näsa och kinder. Ändå var det bara 20 minusgrader, det har man ju upplevt många gånger i livet utan att frysa så värst. Nu ögnar jag igenom bokmanuset, ni vet – brevboken om Maj Hirdmans föräldrar – och ser att vintern 1890 var isande kall här i Bergslagen med svårsågat fruset timmer och dragiga byggnader. Lars M Eriksson ledde arbetet på olika ångsågar och vintern 1890 skriver han brev från Smedsbo ångsåg i Tärna till hustrun Mathilda som satt i en arbetarbarack med tre små barn i Norberg, yngsta barnet var Maj Hirdman, 2 år.

14 jan 1890:  Jag kom inte fram hit förrän på kvällen, för jag gick vilse och kofferten fick jag ej förrän dagen efter. Därför fick jag ligga på golvet första natten, men vi har fått ett varmt rum, så jag frös inte. Det allra sämsta är att i rummet finns en kakelugn med en så liten eldstad, så vi kan inte laga någon mat och vi bor åtta karlar i rummet.

19 jan 1890:  Igår var även jag mycket dålig, men ej värre än att jag kunde arbeta. Jag hade så förfärligt ont över tinningen så i går kväll när jag lade mig, var jag riktigt rädd att jag skulle sjukna in, men i dag är jag bättre. Ser du, det är ett så förfärligt drag i såghuset. Det finns nog fönster och dörrar men där vi tar in timret måste det stå öppet, men jag skall försöka passa mig.

11 feb 1890:  Men jag har haft så förfärligt ont i min rygg så jag har inte förtjänat så mycket, utan istället så har jag måst leja en karl till. Så nu har jag fem karlar men jag har ändå förtjänat något över 3 kr per dag. Idag har jag förtjänat 5 kr, men nu går det inte så bra att såga för timret är hårt fruset. Jag önskar att det måtte bli töväder igen, så att det kan gå undan med arbetet.

2 mars 1890:  Men nu är det värre för timret är så hårt fruset till följd av kylan. Men vintern skall väl snart ge med sig. På morron i dag var det 23 grader kallt här. Jag tänker med ängslan på dig och barnen hur ni kan reda er i ert uthus. Hoppas ändå att du har ved.

15 mars 1890:  Jag är någorlunda frisk, men jag har haft en förfärlig snuva med värk över tinningen. Det är för mycket drag både natt och dag för den här kåken är förfärligt kall och dragig så det är knappast någon natt som jag inte får frysa ända fram till morgonkvisten. Vi eldar om kvällarna så det är riktigt farligt att se på, men det drar snart ut. Jag får hoppas att det blir vackert väder och sommar snart. Då blir det här den värsta vintern som tänkas kan.

Boken ”Älskade Mathilda! 100 brev om kärlek, slit och nöd” kommer den 1 juni.

Eva Långberg ”Bröd i Bergslagen”

Eva Långberg från ABF tittade in på eftermiddagen i början på veckan. Vi drack en kopp pepparmyntste och Eva berättade om de senaste nyheterna i projektet Bröd i Bergslagen som nu går in på upploppet, sista året. Projektet avslutas i början på hösten med en redovisning. Tänk att de två åren snart har gått!! Hon håller som bäst på med att sy ihop en brödmässa som ska genomföras för allmänheten lördag den 12 maj kl 11-16 på Norrbärke hembygdsgård i Smedjebacken. Vi pratade om det.

Eva har bokat upp huvudpersonen Manfred Enoksson, som kom till Saltå Kvarn i Järna 1992, och som med tiden blev berömd bagarmästare på kvarnen, www.saltakvarn.se.  Han har med stor energi och djup kunskap bidragit till att ekologisk bakning fått ett starkt uppsving med surdegsbröd och annat gott. Manfred ska hålla workshops på Norrbärke hembygdsgård den lördagen. Det blir mycket annat där också, olika goda bröd med tillbehör som ostar, sylter, marmelader, redskap (brödspadar, stickor, korgar…) etc till försäljning samt naturligtvis diverse ekologiska mjölprodukter från Hällsta Kvarn utanför Sala, www.storahallsta.com.

Fredag 11 maj blir det brödaktiviteter för VBU, Restaurangskolan i Smedjebacken. Eleverna ska få möjlighet att lära sig mer om historisk brödbakning och själva prova på. Ett mer detaljerat program kommer förstås senare. Det här var bara som ett litet varsel!

SGU och Geoparker

Igår var jag hela dan på ett roligt och intressant möte på SGU, Sveriges Geologiska Undersökningar, i Uppsala. Det kom folk från lite varstans, från Dalarna, Öland, Västergötland. Vi var väl ett 20-tal personer totalt som pratade om en svensk modell av geoparker. Det var ett bra initiativ från SGU: Linda Wickström, Gunnel Ransed och Sven Lundqvist, geologer alla tre förstås.

Folk är i allmänhet mycket intresserade av marken vi trampar, verkligheten under våra fötter och varför naturresurserna ligger där de ligger och hur vi utnyttjar dem. Ja, allt det som bygger våra samhällen och utformar våra kulturer och vår lokala identitet. Och då kommer vi genast in på ekomuseala tankegångar eftersom ett ekomuseum arbetar just med den lokala identiteten och den lokala kulturen. Bergslagen med sina gruvor och sin metallhantering har naturligtvis präglat befolkningen här de sista 1000 åren utan att överdriva.

Ordet geopark är inte skyddat, det trodde jag. Det finns några internationella organisationer som hävdar att det är ofritt, men så är inte fallet. Ingen av oss strävar heller efter att bli en UNESCO Geopark till exempel, för så kan man inte kalla sig. Nej, vi pratade om en svensk geoparksmodell som SGU kan börja arbeta med, hur kan man tänka och vem ska sätta sin kvalitetsstämpel på den? SGU arbetar för att sprida kunskap om geologi i hela vårt samhälle och då kommer även geoturism in i detta sammanhang. Bra!! Allt hänger ihop och det finns ett behov av en geologisk grundsyn.

I Ekomuseum finns Riddarhyttan och det vore ju vettigt att just här peka på geologin, gruvorna och det istida landskapet. Här har Skinnskattebergs kommun en oslipad diamant. Föreningen Geocentrums Vänner i Riddarhyttan kan arbeta precis som de planerat. Först information på en rastplats, beskrivningar och karta plus QR-koder. Sen några appar, fixa till vandringslederna och Geoslingan, uppdatera och trycka om Anders Yrgårds skrift Istiden i Bergslagen som är en vägledning runt Riddarhytteområdet. Det kan bli ”Geopark Riddarhyttan” med en geoparkslogga = kvalitetssäkring av SGU med flera. Därefter blir det läge för ett geocentrum, en startpunkt för exkursioner med mera. Och då har vi arkitekten Gustaf Wennerbergs fina examensarbete att luta oss emot.