månadsarkiv: mars 2011

Tillbaka till framtiden

Roligt tema för årets möbelformgivare, det står om det i DN idag söndag. Just nu pågår utställningen ”Slow living – en grön möbelmässa” på Kulturhuset i Stockholm – ett tips till er som är nära Stockholm! Måste nog dit och kolla läget själv, en stol som växer sig i form? Måste ses! Låter helt bisarrt men det är vide som växer i en form av plexiglas, det tar några år men stolen gör sig själv. Vilken idé! Michel Bussein, designer skriver om den självväxande stolen: Vi har nu nått den punkt där vägen framåt går bakåt. Det var det jag fastnade för! Det är en så intressant och paradoxal tanke: att vägen framåt går bakåt! Vi går framåt men ändå bakåt, kanske för att framtiden cirklar runt oss – fattar ni? Vi går som i stora cirklar, det är så jag ser det. Framtiden böjer av (precis som ljuset!) och plötsligt är vi tillbaka och så går det runt på det viset hela tiden. Och när man varit i framtiden och fått impulser så kommer man tillbaka och förnyar och så ger man sig framåt igen och så håller det på. Det är som en jättelik spiral. Nu hänger ni med va?

Och jag tänker även på fenomenet ”ekomuseum” så klart. Det handlar mycket om människans liv förr, hur hon använde naturresurserna för att överleva och hur hon skapade en livsstil som var fulländat småskalig med lokal produktion. Så uppstod en lokal stark identitet som vi idag närmast betraktar som en kvalitet. Vi vänder oss om och ser detta när vi är på väg mot framtiden med sina stora grepp och stora visioner. Vi skaffar oss en global livsstil, bär kläder, köper möbler och äter mat och allt är importerat från jordens alla hörn som en självklarhet. Tillståndet varar ett tag, vi lever stort och vi tänker stort men det stora krackelerar snart i små delar. Och så böjer framtiden av och vi är plötsligt tillbaka igen med trender som småskalighet, lokalproducerat (mat, kläder, möbler), återbruk, hantverk, resor med tåg och cykel och en kommunikation som mer och mer liknar den gamla djungeltelegrafen….Facebook, twitter, snackisar, skvaller….jaa, då kan man ta sig en titt på Ekomuseum igen med sina rester av gediget hantverk, god teknik, enkla kraftöverföringar, byggnader som fortfarande står sig (timmer och sten förstås!), lokala matsedlar som ”Kåhl och Kjött” eller hemmagjord korv, bakugnar beredda att livas upp i surdegstrendens spår, till och med barkbröd är inne, det såg jag på teve. Och nu kan vi förnya vår livsstil, vi har fått impulser och sen bär det iväg framåt igen!

…marschen mot förnybar energi.

Lämna ett svar

På den här platsen vid Marnästjärn vore det fint med ett kretsloppshus. Bredvid står det stora vattenhjulet från som kommer från Östanberg i Smedjebacken. Hjulet drev vattenpumparna vid en liten gruva för 100 år sen. Så var det då och inte för så längesen heller. Är de enkla vattenhjulens tid verkligen förbi?

På den här platsen vid Marnästjärn intill Ludvika Gammelgård vore det fint med ett kretsloppshus. Bredvid står det stora vattenhjulet från Östanberg i Smedjebacken. Hjulet drev vattenpumparna vid en liten gruva för 100 år sen. Är de enkla vattenhjulens tid verkligen förbi? Kanske - kanske inte.

Jag snodde uttrycket från en text i DN:s nätupplaga igår morse. Att marschera mot nya energimål lät så bra! Bestämt liksom. Texten handlade om Japan och kärnkraften. Det är förfärligt det som sker. Och jag har varit vän av kärnkraft just för att den är ”ren”. Jag var en sådan vän ända tills uppfinnaren Gunnar Asplund frälste mig på vårt Bergslagsting i höstas i Ludvika. Då såg jag ljuset!! Då var jag absolut nyfrälst!! Nu känner jag mig ännu mer övertygad om att Gunnar Asplund är något riktigt viktigt på spåren. Han har visat hur solkraft kan ledas från klotets öknar till alla tätbefolkade områden och det är en fullt möjlig lösning på allas våra behov av elektricitet. Europa skulle få elkraften från Sahara! Gunnar Asplund har i många år varit utvecklingschef på ABB i Ludvika och han har haft stor delaktighet i viktiga stora lösningar som rör överföringar av kraft och energi. Han har även uppfunnit den smartaste elbilen, den kommer.

Och nu börjar det väl snart bli skarpt läge för att bygga Ludvikas Miljö-, Eko- & Kretsloppshus (svårt bestämma sig för ett ord!) där Ekomuseum ska ha en plats. Vi har ju en plan och vi har en förstudie. Vi har påbörjat en process att skapa ett lärande centrum för nya, miljövänliga, hållbara, förnybara sätt att bygga, bo, leva och äta och med så mycket kretslopp inbyggt som det bara går. Vi behöver alla en plats att gå till – ett miljötempel? – för att med våra sinnen förstå vad det handlar om, vi behöver se nya goda lösningar på svåra problem. Det är väl klart att ett sånt centrum ska ligga där ABB med all sin energiforskning finns, dvs i Ludvika, som till råga på allt är en ”ekokommun”. Sympatiskt – här vill man ju bo!! Och sen finns Ekomuseum här med sitt Eko- från både ekonomi och ekologi, smart va!? Våra stadgar anger att vi ska jobba med båda delarna: ekonomisk historia och ekologisk kunskap. Vi bör lyfta ekologi- och miljöfrågor. Miljöministern Andreas Carlgren har nyligen sagt att det sker en rekordstor satsning på vind- och biokraft. Så bra! Men han ska också gynna en lika rekordstor satsning på elektricitet från Sahara och elbilar á la Gunnar Asplund. Våra ekosamhällen behöver få fart!

Styrgruppsmöte i ”Bröd i Bergslagen”

Lämna ett svar

Styrgruppsmöte i Leaderprojektet "Bröd i Bergslagen" på Näringslivskontoret i Smedjebacken. Från vänster Eva Långberg och Birgitta Berg, ABF och Lennart Silfverin från Smedjebackens kommun. Christina Lindeqvist bakom kameran.

Vi samlades i Smedjebacken på Näringslivskontoret hos Lennart Silfverin igår eftermiddag. Eva Långberg från ABF Västerbergslagen rapporterade att hon drar igång cirklar kring brödbakning lite överallt nu och har öppnat för samarbete med ABF i Västmanland eftersom Ekomuseum ligger till hälften i det länet. Det blir cirklar i brödbakning både i Norberg och Ramnäs i april. Det rör sig runt Eva hela tiden. Det där med bröd är något magiskt eller ligger det så i tiden helt enkelt, en motreaktion mot det industriproducerade brödet som är bemängt med alla slags underliga tillsatser. Eva utbildar cirkelledare som sen i sin tur sprider budskapet och lär ut. Det är till nytta för föreningarna. Sen har hon en cirkelverksamhet med invandrargrupperna i Ludvika och på sikt är planen att vi ska mötas i bakstugorna. Surdegsbakandet är en stark trend, ja bröd överhuvudtaget. Det är därför Eva har ordnat en bussresa som utgår från Ludvika och som tar oss till Järna och Saltå Kvarn den 25 mars (bussen är redan fullsatt!) så vi ska få lära oss vad riktigt mjöl är och hur bröd kan smaka när det är riktigt bra kvalitet. I Järna produceras det mycket gott bröd av mycket fina mjöler i bemärkelsen hög kvalitet. Kvalitet – detta lite glömda ord! Vi ska tänka på kvaliteten mycket mera, vi ska återerövra det goda brödet och sprida smakerna vida omkring. Den som en gång fått smak på ett mer gediget bakat bröd har sen svårt att återvända till det bröd som bjuds på butikshyllorna i sina plastpåsar. Goda bröd är en begärlig vara. Det borde finnas plats för kvalitetsbagerier med detta sätt att tänka även här i Bergslagen, inte bara i Stockholm för där börjar det bli gott om småbagerier med långa köer av brödsugna kunder.

Guidekurs igår kväll på Logen, Västanfors

Lämna ett svar

Vi var dryga 30 personer på guidekursen igår kväll på Logen på Västanfors hembygdsgård för att lyssna på museipedagogen Annacari Jadling som i två och en halv timme utan paus (!!) berättade om sitt ”dramatiska” arbete vid Dalarnas museum. Det var intressant ska jag säga! Och lärorikt att höra hur man kan jobba som pedagog, förmedlare av historia och guide. Man kan ta till sig något mer av dramatik i visningarna. Bara att använda rösten lite mer är ett bra knep. Att viska, att ropa till, att spela en roll – det handlar om berättarrösten alltså. Det finns ju det traditionella sättet att guida: man lär sig läxan och är duktig på perioder, namn, årtal och lokal historia. Visst behövs alla fakta, men hur länge orkar man lyssna som besökare? Kanske 10 min…i bästa fall 20 min? Sen är det tvärstopp. Man ser ju ofta att besökargrupper glesas ut efter en stund, folk liksom faller ifrån och glider åt sidan. Ja, smiter rent ut sagt! Jag har själv upplevt det som besökare, det kan bli för torrt och tradigt med mycket fakta. Annacari pekade på möjligheter här. Att mer berätta historier om platsen, att våga dramatisera och därmed fånga in gruppen av besökare. Det som man kallar ”story-telling” idag och som förtjänar att ideligen påminnas om. Ja, vi satt då alla på helspänn, superkoncentrerade och lyssnade på Annacari utan minsta besvär i de två och en halv timmarna, jag lovar!! Hur orkade hon själv? Jag frågade faktiskt efteråt, för det förundrade mig. Åh, det är inga problem alls, svarade hon. Jag älskar det här, sa hon. Och det gjorde ju vi också. Spökhistorien på slutet…vi satt helt tysta, infångade och det plötsliga häftiga utropet när spöket visade sig på vinden för pojkarna fick mig att hoppa högt på stolen!! Hjälp!! Spänning in i det sista. Sen var det slut. Applåd för Annacari!

”Förtvivla icke, ty vårvindar komma”

Lämna ett svar

Så som Jonas Thente skrev i DN:s Boklördag den 5 mars apropå fd chefredaktören Olof Lagercrantz, som skulle ha fyllt 100 år om han levt idag. Han införde på sin tid en typ av texter på DN:s kultursida: ”en fri tanke utan krok” som kallades Motroten och som faktiskt påminner om dagens alla bloggtexter! Fria tankar utan krokar! En bra beskrivning på bloggandet. Olof Lagercrantz var före sin tid. Jonas Thente skrev en ganska lång Motrotstext och jag gillade inledningen: ”Också i år kommer världen att spricka upp i mars och dofta av puttrande sav och knoppande framtid. Men känner vi noga efter så är det inte av framtid våren doftar, utan av det förflutnas alla vårar. Det vi inbillar oss spritta av begynnelse är i själva verket den ungdom vi fryst in och etiketterat för länge sedan och nu låter nödvändigheten sakta tina upp igen.” Här finns något av livets kontinuitet, något man aldrig blir fri från utan det man alltid har med sig och ur vilket man bygger det nya. Det där att drabbas av helt nya vårkänslor är mer en illusion då det i själva verket snarare är en fortsättning på de gamla infrysta. Det var en ny tanke! Det är det som tinar upp i vårvärmen och spritter i en lust att växa till nya former…. fröna är som de är, inte så nya men ur dem växer groddarna och sen det nya gröna och detta kan se ut lite hur som helst. Lite nytt blir det fast sprunget ur det gamla. Ja dåtidens erfarenheter hänger ihop med nutidens och framtidens som långa girlanger. Nä men nu trasslade jag in mig!

Idag sveper vårvindarna in över Ludvika i alla fall och i rabatten där snön just har smält, där blommar redan vintergäcken!! Och först idag ser jag det……

Modern bergsmansmat ”Kåhl och Kjött”

Lämna ett svar

Här en tallrik med modern bergsmansmat, en lyxig variant – jo, så skulle nog en gammal bergsman tycka som blev serverad denna måltid. Lyx och kalas!! Grädd- och smörkokt strimlad savoykål med färskt stekt sidfläsk, punkt och slut, inget mer. Får jag säga att det var gott?? Det var det! Och för oss är det bara enkel vardagsmat. Ni läste väl blogginlägget från förra veckan, den 10 mars? ”Kåhl och Kjött” och ”Ärter och Kjött” för hela slanten hela veckan. Men kål är gott och med fläsk är det jättegott. Riktigt fin husmanskost. En kall öl till? Själv tog jag faktiskt ett glas rödvin till, det passar väl inte perfekt men det gick ner. Mätt blir man och mer behöver man inte på många många timmar. Jo, en bit camembert till den sista slurken rödvin satt fint. En bra måltid!

Så här gjorde jag: jag tog ett helt huvud savoykål och skar i klyftor och strimlade dem fint på tvären. I en stor järngryta la jag stora smörklickar som fick smälta. Ner med alla kålstrimlor i grytan och så lät jag dem mjukna i smöret. Inte för hög värme, då bränns kålen! Sen ska en trea vispgrädde ner och två grönsaksbuljongtärningar (ekologiska utan transfetter!!) och så får hela härligheten puttra ihop en stund, ni ser när det är klart. Smaka! Dra åt sidan. Stek sen det färska sidfläsket – eller om ni väljer rimmat sidfläsk. Men hur enkelt kan det bli? Himla bra mat den här lyxvarianten av bergsmansmaten! Och mat som blir över fryser jag ner och spar till senare tillfällen. Smaklig spis!!

Ekorådsmöte i Halvarsviken

Lämna ett svar

Här sitter de två systrarna som bodde sist i huset. På övre bilden visar Olle Olsson med ryggen mot kameran runt i det gamla köket. Fr vänster står Kalle Nordebring från Riddarhyttan, Lennart Lindgren från Hallstahammar, Gunnar Ahl från Karmansbo och Ulla Carlsson från Malingsbo.

I snögloppet igår eftermiddag hade vi Ekorådsmöte hos Olle Olsson i Halvarsviken, som ligger mellan Ängelsberg och Virsbo i Fagersta kommun. Det är alltså företrädare för de ideella föreningarna som möts. Olle Olsson bor på en stor och urgammal gård och driver den tillsammans med sin bror. Nu har de startat upp ”Bo på lantgård” – en verksamhet som är tänkt att växa med andra aktiviteter på gården. Bröderna har inrett en gammal ladugård för uthyrning. Där höll vi vårt möte. Gården har gått i släkten i 16 generationer och har rötter långt ner i 1300-talet. Visst är det fascinerande….?? Här bor folk kvar, generation efter generation……Vi blev visade gammelstugan från slutet av 1700-talet – en låg timrad byggnad fylld av historia och Olle kunde berätta om släkten. Utanför fönstret stod det 300-åriga päronträdet. På chiffonjén fanns kort på farfar som var född i huset och den ende som gifte sig av fyra syskon. De sista som bodde i huset var två små gummor – de fanns på bild flankerade av sina två bröder! Det var farfars två ogifta systrar som delade hushåll och det måste ha varit i början på 1900-talet nån gång. Det var mycket att titta på!! Men vi skulle ju hålla ett möte också! Olles svägerska Ing-Marie Carlsson kom till mötet och berättade om ett Leader-projekt om trädgårdar som hon varit med om att starta och driva och som resulterat i en rad kurser om Trädgårdsvård och Upplevelser i det gröna i och runt Halvarsviken. Om Halvarsviken och deras aktiviteter kan man läsa på deras egen hemsida, www.halvarsviken.se. Och så var det då vårt Ekorådsmöte. Jodå – vi hann med det till slut också fast det drog ut lite på tiden och blev lite kortare än vanligt. Idag ska jag skriva ut minnesanteckningarna! Ja, det är i alla fall min ambition….

Men hur åt de förr??

Lämna ett svar

Bergsmannen i sjätte generationen Erik Brate från Brategården i Bråfors bergsmansby mellan Norberg och Fagersta. Idag serveras ofta korngrynskaka med stekt fläsk och lingon när det är aktiviteter på besöksmålen.

På mejlen kom en rolig text om bergsmanslivet runt 1784. Jag fick den av Ekorådets ordförande Gunnar Ahl. Det var dagboksanteckningar av en Eric Bergenskiöld som beskrev vardagslivet i Nora Bergslag, som inte ligger så långt ifrån Skinnskatteberg och Ekomuseum. Bergsmannen var självägande bonde med gård, gruva, skog för kolning och del i hytta (masugn). Men nu var det maten jag hakade upp mig på. Texten redogör för en typisk veckomatsedel från ett bergsmanshem från den tiden:

Söndag Morgonen Fruktsoppa med Kåhlrötter och Kjött till såfvel. Middag likaså. Aftonen Kåhl och Kjött
Måndag Morgonen Kåhl och Kjött. Middag Soppa och Kåhl. Aftonen Gröt och Mjölk samt Sill.
Tisdag Alla målen Ärter och Kjött
Onsdag Morgonen Ärter och Kjött. Middag Mjölk och Smör. Aftonen Gröt och Sill.
Torsdag Morgonen Rotsoppa och Kjött. Middag och Aftonen likaså.
Fredag. Kornmjölsvälling med Smör och Sill alla målen.
Lördag Morgonen Välling, Smör, Sill. Middag Mjölk, Smör, Sill. Aftonen Gröt, Sill.

En bergsman hade det ganska gott ställt och hans kosthåll visar på det, tre rejäla måltider per dag med kött eller fisk och mjölk och smör! Förmodligen var köttet som serverades saltat eller rökt fläsk. Färskt kött bjöds man bara på vid högtidliga tillfällen. ”Vid högtider sölgröt, kål, soppor med morötter och palsternackor, vetemjölsklimpar och färskt kött, som stek i ugnen eller gryta.” Och brödet bakades av råg till vardags och av vetemjöl till fest. Brännvin och öl fanns, men supen var nog förbehållen husbonden och kanske endast till helgen. ”Bergsmannen tål inte mycket, utan kan ofta med en sup och ett stop öl vara ankommen”. Ibland köptes torkad fisk, torrfisk. Korv hade man i matsäcken i skogen och gruvan jämte en liten mjölkbytta. Och bergsmannen skröt över sin hustrus mathållning ”….korven så gammal att den var grön inuti”. Gammal mat var det alltså inget fel på!! Och socker fanns inte med. Kaffet nämns inte. Kakor och bullar…..efterrätter…ja inte till vardags i alla fall. Ingen färsk frukt. Inga grönsaker, bara rotfrukter. Ingen potatis! Av den gjordes nog brännvin då. Vilken skillnad på dagens kostråd och kosthåll! Att folk överlevde förr…!! Eller tänker vi månne helt fel idag??

Bra start för guidekursen!

Lämna ett svar

Raija Edvinson berättar om turismen i Fagersta kommun. Överst inleder vi träffen med kaffe och smörgås så alla får bekanta sig lite med varandra. Många har även kört långt och behöver nåt att äta.

Igår kväll genomförde vi den första guidekursträffen i Logen på Västanfors hembygdsgård i Fagersta. Det är en fin möteslokal, trevlig atmosfär och ligger bra till i Ekomuseum. Det var överraskande många som kom! Fler än vad vi trodde. Minst 28 st trängdes runt bordet och då hade vi fått flera anmälningar som inte kunde komma denna första gång men väl övriga gånger. Och där var också flera yngre människor som dykt upp, vilket gladde våra hjärtan! Och Malin Andersson kom från Västerås! Hon har lång erfarenhet som guide och ska hålla i det sista kurstillfället den 22 mars tillsammans med Örjan Hamrin från Dalarnas museum. Nästa kurstillfälle den 15 mars är det dramapedagogen Anncari Jadling från Dalarnas museum som ska bidra med erfarenheter och en guide som kan dramatisera är guld värd! Igår kväll var det jag själv som berättade om Ekomuseum – hur det började och hur allt har utvecklats och om vår nya inriktning mot ekologi och geoturism som ska komplettera den teknik- och industrihistoria som det alltid varit fokus på. Sen var det Raija Edvinson, turistintendent på Fagersta kommun, som talade om turismen och besöksnäringen som en viktig del av kommunens arbete. Det var intressant därför att hon kunde visa siffror och siffror är mycket talande! Turismen omsätter hela 140 miljoner kr per år bara i Fagersta. Då kan man börja tala om en turistindustri och än bättre kan det bli – det är alltid en strävan enligt Raija. I Fagersta ligger ju också själva hjärtat i Ekomuseum: Världsarvet Engelsbergs bruk! Raija berättade även om upplevelsen från ett seminarium hon deltagit i nyligen om hur man som guide bör bemöta människor med olika funktionshinder. Det handlar om rullstolsburna personer, hörsel- och synskadade samt människor med psykiska funktionshinder. Mycket lärorikt! Och det blev en bra avslutning på den första träffen.

Glad Kvinnodag!!

Lämna ett svar

Här är det tänkta utseendet på boken Järnladies. Bilden på omslaget togs av Eva Timm som var fotograf och bodde i Västmanland. Bokens grafiska form och bildval görs av Jenny Findahl/Snowtrail.

Idag är det ju den 8 mars och den internationella kvinnodagen!! Jag fick ett mejl från Yvonne Gröning i Norberg igår med det glada utropet: GLAD KVINNODAG!! Det var lite kul, för jag är rätt dålig på det där med dagar. Men Kvinnodagen – den behövs uppenbarligen. Så är det bara. Själv har jag inget emot den, den sätter ljuset bland annat på självständiga och självrådiga kvinnor och det är inte illa alls. Just nu jobbar ett antal kvinnor med vår bok Järnladies och texterna har börjat landa på vårt redaktionsbord. Jodå, vi har en liten redaktion som ska träffas på torsdag i Söderbärke och börja gå igenom allt. Jag har redan läst några texter som legat klara ett tag. Det är berättelser som fascinerar, det handlar om ganska så tuffa levnadsvillkor och märkliga öden, även dåtidens höga känsla för heder och moral är intressant. Det var (då som nu?) en kamp och ett slit i en vilja att skapa sig ett liv och där till slut finna både viss framgång och en smula glädje (man ska inte förhäva sig…). En del är födda med silversked i munnen men får kämpa likaväl. Andra börjar bygga från grunden och redan som barn! Wilhelmina Skogh hade siktet inställt vid 12-års ålder då hon for ensam från Gotland till Stockholm för att söka sig ett jobb! Och hon fick jobba för sin framgång!! Men vem har det lätt egentligen?? Jag vet faktiskt inte. Människor i gemen har svårt att få livet att gå ihop och vips är livet förbi och man börjar blicka bakåt (om tid finns!) – och då kan man fundera över vad man uträttat. Det är den här blicken bakåt som träder fram i berättelserna – vi får se vad damerna har gjort. Vi sitter ju här med facit i hand och vet hur det gick för dem. De själva visste väl inte riktigt medan de levde och jobbade på. Först i efterhand framträder mönstret och deras levnadshistorier kan ge oss både kraft och inspiration långt framöver. Boken Järnladies kommer till sommaren – senast 1 juli. Det är beslutat.