månadsarkiv: januari 2011

Ugnsinventering i Västanfors

Gun-Lis Gustavsson och Eva Långberg på trappan till Kaffestugan. Foto ChL.

Imorse plockade jag upp Eva Långberg vid ABF-huset i Morgårdshammar och så for vi iväg till Fagersta och Västanfors hembygdsgård. Nu börjar vi att på plats inventera bakugnarna i Ekomuseum för vårt stora gemensamma Leaderprojekt ”Bröd i Bergslagen”. Vi ska även undersöka intresset på våra besöksmål att delta i brödprojektet. Det ska ju inte upplevas som något tvång utan det ska ju vara något som inspirerar och utvecklar. På Västanfors finns en ganska ny och underbart fin bakstuga och den fanns förstås i våra tankar. Västanfors är centralt beläget i Ekomuseum och dessutom är hembygdsgården alltid öppen. Här finns ett stort engagemang och det är därför vi for hit allra först. Gun-Lis Gustavsson tog emot oss. Hon sitter med i Ekorådet och är en stark ideell kraft på platsen och i Ekomuseum. Det blev fika på verandan i Kaffestugan och där anslöt sig två bakerskor och så pratade vi på.

Västanfors lilla fina bakstuga. Foto Ch Lindeqvist.Därefter inspekterades bakstugan. Och den var liten! Mindre än vad jag mindes. Där fanns plats för högst tre som bakar samtidigt. Dock skulle man kanske kunna baka i omgångar i bakstugan, vi funderade lite över det….men..kanske svårt. Bakstugan används dock inte så ofta, bara fyra gånger per år en vecka per gång och det blir en månad av årets tolv. Synd på en så fin ugn tyckte vi. Den är byggd efter konstens alla regler av en expert från Härjedalen. Men skam den som ger sig – det finns moderna kök också. I Rune Lindström-huset vid infarten finns ett bra kök och ett rum som är självaste Rune Lindström-rummet. Rune Lindström var författare, skådespelare, regissör och konstnär och är berömd för ”Himlaspelet” som varje år uppförs i Leksand sen 1941. Det rummet skulle passa fint för en liten cirkel i konsten att sätta och baka ut ett surdegsbröd. Teori i rummet och praktiska bestyr i köket! Nu ska vi undersöka om det finns intresse för detta här på Västanfors.  Eva inspirerar!

Rune Lindström-huset på Västanfors hembygdsgård. Foto Ch Lindeqvist.Rune Lindström-rummet, Eva Långberg njuter av miljön. Foto Ch Lindeqvist. Vi har också en plan på en ”Bröddag” som ska genomföras i sommar nånstans i denna del av Ekomuseum dvs åt Norberg-Fagerstahållet. En slags minimässa. Västanfors vore ju en fin plats för det. Härnäst ska vi ta tag i Ängelsberg och Norberg, sen Skinnskatteberg och därefter Hallstahammar och Skantzen. Vi ska ut på fältet nu och prata bröd och spana efter bakugnar och efter hand påbörja cirkelverksamhet. Nu är vi igång med vårt stora Leaderprojekt!

Dalarnas museum och Kulturarvet i Falun

Dalarnas museum. Foto Ch Lindeqvist.

Dalarnas museum och Maria Björkroth vid stora entrén. Foto ChL.Idag har jag varit i Falun. Jag träffade Maria Björkroth på Dalarnas museum. Det ligger mycket centralt beläget i stan – just så ska ett länsmuseum ligga. Byggnaden av rött tegel är otroligt vacker, den ska likna en riddarborg och speglar sig stolt i Faluån. Dalarnas museum är stiftare i Ekomuseum Bergslagen och finns med i vår styrelse och jag besöker ju museet lite då och då i olika ärenden. Härifrån kom idéerna med ett ekomuseum efter fransk modell och det var på 1970-talet. Då var Erik Hofrén museichef och landsantikvarie. Huset invigdes 6 maj 1962 och ritades av arkitekten Hakon Ahlberg, som även ritade vackra Brunnsviks Folkhögskola norr om Ludvika, vars bygge påbörjades redan 1928. Maria Björkroth är en mycket mångsidig person och jobbar som  hembygdskonsulent på museet. Vi pratade om Kulturarvet. Det är en rätt så gammal institution som ligger i industriområdet uppåt koppargruvan och som startade upp nån gång på 60-talet för att vårda föremålssamlingar i Dalarna med omnejd. Hembygdsrörelsen har samlat gamla saker sen man startade upp kring förra sekelskiftet, faktiskt redan i slutet på 1800-talet.
Kulturarvet. Trähantverk till salu! Foto ChL. Nåväl – Kulturarvet har nyligen stöpts om i ny form och ansvaret idag ligger nog mest hos Falu kommun. Nordiska museet ägde anläggningen under många år men lämnade hela verksamheten för några år sen.
Sedan har man fortsatt på egen hand med hjälp från lokalt håll.
Kulturarvet i Falun. Kassar och förkläden till salu! Foto ChL. Jag arbetade som konservator på Nordiska museet på 1990-talet, och då var jag regelbundet på Kulturarvet och föreläste i vård- och konserveringsproblematik. Nu är man i behov av kunskap igen. Ny ledning och nya medarbetare skapar behov! Dalarnas museum med Maria tar sitt ansvar och jag får återigen komma med min kunskap och erfarenhet. Maria och jag känner varandra sen gammalt. Och jo, jag har en fin utbildning från Konservatorskolan i Köpenhamn (Det Kongelige Danske Kunstakademie gu’bevars!) och 18 års yrkeserfarenhet. Det kan komma väl till pass nu. Och Ekomuseum kan fakturera för mina tjänster. Vi får intäkter! Det skadar sannerligen inte och jag ställer upp sex gånger under våren. Det här känns bara roligt och nog ska jag hinna med. Här intill några bilder från Kulturarvet, som även tillverkar nya saker, fina hantverksprodukter för försäljning. Enormt snygga välsydda kassar!!
Och obs! obs! Dalarnas museum har just lagt ut sin splitternya hemsida och den är jättefin, besök den genast:  www.dalarnasmuseum.se.

Nytt år med stelfrusna besöksmål!

Östanbergshjulet på Ludvika Gammelgård. Foto Ch Lindeqvist.

Ja, Gott Nytt År allihop! Vintern har hållit hela Ekomuseum i ett isigt grepp länge nu. Bilden är tagen på Ludvika Gammelgård strax före jul och så här har det sett ut ett bra tag lite överallt. Även en ny dag som denna befinner vi oss i en vit och isig dvala. Men låt inte lura er….under ytan börjar nu ett intensivt arbete med framtida planering, nu när alla helgerna äntligen är överståndna. Äntligen?? Sa jag det? Jo, så föll orden – men visst är det skönt att dagarna åter får struktur och att ordningen återställs. Kansliet rasslar igång och så även jag. Först en massa post att ta itu med, sen en massa mejl att besvara och så fylls almanackan åter med möten. Årsberättelsen ska skrivas och bokslutet göras, Bröd i Bergslagen ska dras igång, Ekobladet ska snart snos ihop, två böcker ska produceras, föreningen ”Geocentrums Vänner i Riddarhyttan” ska bildas, en geodag ska planeras liksom ett Framtidsting och lite till. Nåväl, jag tar en sak i taget här på bloggen. Jag tar det som det kommer och i precis den ordningen. Det kan bli en salig blandning men so what? Ett Ekomuseum är just en salig blandning av allt och på en gång.